Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1846, sida 1

Madame Langenis helt rörd — wW-arlur talar Hi om det förflutna? Jag erkänner; jag påminner mig allt, min herre, ni .. .. — Förlåt mig min fru; — ålertog mannen — det är för att tacka er for er kärlek till mig; som jag kommit bit; det är tillochmed för ali bedja om er forsåtelse för ett begånget fel, — tillade han med ett välvilligt smålcens de. Ni, min herre, ni skulle vara brottslig emot mig? Oht nej min herre; aldrig: . — Ni förikter mig, min frus det skall ni få se. — Min hetret min herre! vi har alltid varit så god emot mig, och det är omöjligt :... — bål mig sluta, min frå — ålersog mannen — ni är den bästa den dygdigaste af hustrur. ... — Jag, — min herre? i — Ja, ni min frus och er föllkomliga glömska af edra egna intressen är det största beviset härpå. Jag är rik, och när er far gat er åt mig, var det derfor alt denna rikedoin en dag skulle öfvergå i edra händea; detta är det vanliga tysta villkoret, som förstås under, vid ett gifle rmål emellan en ung flicka och en gan: mal gubbe; j ag har lof: vat alt göra er rik; icke genout got contract; icke genom något he dersord. er far var allt för grannlaga all sätta något sådant i fråga; inen jag har lofvat detta åt min egen heder; nå vält ända till i går har jag försummat uppfylia detta löfte ... Och hvad skulie det blilvit utaf er, store Gud! om döden hastigt hade bortryckt mig? Mina aflägsna slåglingat skulle hafva killegnat sig arlvet, och alldenstund jag uti vart åhlenskaps-kontrakt (j har försäkrat er om någon lifränta. skulle man hafva kört er ur detta hotel; man skulle hafva beröfvat er mina landtegendomar, kanske tillochmed edra juveler och dyrbarheter; lCangeaienha, saltig och utan stöd, skulle förgälves hafva sökt något understöd .... Se der milt brott, min fru; ett brott, som ert naturliga ädelmod har hindrat er