Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 februari 1846, sida 1

staf. Anmärkningsvärd är den oskuldslulla naivite och hjertlighet, i hvilket detta samtal är framstäldt. I den största barna-ensald söker den ömma systern, sjelf ånnu staende denna oskuldsfulla alder så nära, att åskådliggöra de lärdomar, hon vill meddela sin lille bror, som med glad åtrå lyssnar derpå, gör sina små frågor och invändningar, efter sin ålder så fullkomligt lämpade, som om de blifvit gjorde al ett 5 ärs barn. Ånande det sannt barnsliga i detta stycke, uppläste rec. detsamma för nägra små vetgiriga barn emellan 4 och 8 ärs alder ; de borde med mycken uppmärksamhet och interesse derpä, gjorde sjelsva frågor, slutsatser och tillägg dervid, samt sornyade flera sanger med nagra dagars mellantid den begäran, att man skulle läsa för dem om lile Guslaf. Man här anmärkt detta såsom en erinran till dem, som vilja skrifva för barn, all först hemställd sitt forsök till barnens eget omdöme; anslar det dem, vindar man deras bilall, vålan! då bar man lyckats i sitt soretag. Med iakttagande af denna åtgärd skulle man ej med ett så stort antal barnbocker likväl vara så fallig på passande läsning for barn: Att i följd uppräkna alla afdeloingär, eller taflor, här sorekomma, blefve för vidlystigt; hvadan vi endast i slorbigaende nämne Prostinnans flickskolas, der man får se hvad en god och ädel qvjinna, utom sina många pligter som maka och moder, förmår att verka till allmän nytta : åfvensom en med osverskrist u Något om karleka, i hvilken denna ljulva, sällhetsskapande känsla heskrifves. For att visa uru detta lyckats, anfore vi slutet af nämnde afdelning, så lydande: abersore vill du icke blott böra, utan i alesvande sanning fatta hvad kärlek är, så vänd adig med hela din själ i bön och lydnad till ckärlekens källa och sök der den kraft, du ebehosver till ett troget, ihärdigt uppfyllande caf dina närvarunde pligter. År du son eller (dotter, så var, för IIerrans skult, angelägen att visa vördnad, lydnad och kärlek mot dem, asom Han satt till representanter af sig sjell, cunder den ålder, då ditt späda förstånd ej hunade fatta något annat, än det synliga, och detta ablott i sorhallande till dina behof. llar du asyskon eller vänner, så var mot dem, hvad adu i deras ställe ville, att de vore mot dig, c6och kom ihag, att äfven bär skådar HDerrans (Öga om du är i din sjelsprofning trogen. är adu make eller maka, så våg och mät icke dens akärlesbetygelser, hvilken du lofvat att älska i anod och lust, utan var med tåslande sorsaakelse, dock visligen, allt hvad du kan och bor, afor att lyckliggora den, du följer genom tidens cöcken, så länge Herren behagar : och besinnes aden icke fullt din ömmaste kärlek värdiz, så asök din ersättning i Honom, som så älskade, calt Han utgaf sig sjelf för dig, då du visseraligen icke var Honom värdig — och mången char under äktenskapets heliga, renande inllyalelse, rörd al den älskade håälstens lalmodiga, eauppoffrande kärlek, blifvit en från ond wti egod förvandlad menniska. — År du fader elaler moder, eller ämnar blilva så detta, som (det soregnende, o! då behofver du kanske al(dramest att ofta gå till råds med din och alelns fader, för att kunna rätt uppfylla det ank(Svarslulla kall; du i denna glädje emotiagit, hoch nodigt är dig äfven att våt betänka, huru adessa kära varelser äro; icke en egendom, asom du Här rätt att godtyckligen behandla, Kutan en förläning, den du till rätte ägaren askall återlemna, när ban kallar dig sjelf eller atager dem ifrån dig, och du maste redovisa; huru du handterat deras hjertas och förständs (jordmån: om du odlat och hågnal den um askördar för evigheten, eller om du latit den aligga tillgänglig for syndens oguäs och verldens Fortrampning: — Men är du intet af alk dets oyla, ulan en enstaka varelse, for hvilhen intet ahjerta med deltagande klappar, ingen åfskanda (samn är öppen, iotet öga har en glådjens elle