Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1846, sida 1

e.äe—)ndt ffffff MM OO ——————ä—— -——— ———— bDO— af ett präktigt utseende, och som, efter landets bruk, ej öppnades utow vid trenne högtidliga tillfällen: barndop, bröllopp och begrafningar. Ett stort autal slägtingar och vänner voro redan samlade uti salongen. Värden gick i spetsen för deuna skara och närmade sig de nykomna; men hans ansigte sar sa blekt och förvirradt att Wilhelm trodde honom komma, för att meddela dem nagon ledsam unsierrättelse. Woerden delade ingalanda sin sons oro. ty den elake gubben visste bättre; än nagon, orsaken till sin värds bedröfrele . — Maltre Van Elburg — sade hån med ett skrymtaktigt smalecnde, — hvad fattas er: Ni är heli föraundrad. — Ah! käre vän, jag är nti en grym belägenhet ! Jag maste nödvändigt tala med er. — IIvad är det då? Sku le giftermålet misshaga er? Säg då, ni kan ännu ändra er. — Ah! nej, det är ej härom det bandlar. — I sa fall — sade köpmannen fran Amsterdam, som fraktade att nagon svärighet, hvarom han icke hade aning, gkulle möta — latom oss till en början afsluta ceremouien; jag ändrar aldrig mina en gäng fattade ideer; jag har kommit hit för att bivista min sons bröllopp: latom oss börja med detta; jag skall sedermera vara heli och hället till er disposition. Maitre Van Elburg skulle väl först velat afvältra den börda som tryckte hans bröst, men, etter att hafva kastat en blick på sin medbroders panna, fann han genast att här ingenting var att invända emot ett sadant hutvuds envishet. i Man satte sig i marsch till kyrkan, och några ögoublick derefter, voro de båda makarna förenade vid altarets fot. Knappast voro de hemkomna: — — Nu, herre — sade Van Hlburg — Nar Ni losvat att höra mig; latom os stiga upp på mitt rum. — Jag följer er. N