Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1846, sida 1

— De båda Köp mä nm e lm.) IiTTHR HIPPOLYTE ETIENNEZ. — Min far — sade han — ni har då ändrat mening? — IInru så? — Men bar ni då icke antagit maitre Van Elburgs hemgift. Gubben kastade en sidoblick på sin son: — Wilhelm! — svarade han barskt — hvem tager du inig för.... Lat mig da handla och upphör att fraga mig, ty du förstar ingenting. Åffåren är alfvarswim; tio floriner för tusendet. det är mycket dyrt, jag har nu en utbetalning af fyra tasen floriner, pr halsen; jag behöfver alla mina tankar. Maitre Wooerden fortsatte färdea utan att öppna munnen, och Wilbem tåljåe honom. iakttagande en djup tystnad, icke destomindre skattaude sig lycklig, som var så nåra nalet för sina käraste önshniugars uppfyllande. Knappast voo de hemkomna. förr ån den gamle köpmannen uppgick på sist rum, der han läste sig inne. Denna nemlighet uppväckte den unge mannens nyfikenhet; men, oaktadt alla hans bemödanden, kunde hu ingenting upptäcka. Emot afionel utgick maitre Woerden ur sitt rum; han lemnade Ia till pigan en stor paket med bref, att bära på josten; och tre dagar derefter, då Wilhelm infaun e:g hos sin far, för att euligt sin vana hälsa honom rod morgon: — Barn! uropade gladt gubben i det han närmade sitt skroklisa unsigte till den unge mannen — jag har din lemgift. Slutligen salkades bröllopsdagen. Woerden och ans son alewände till Brock. Denna gangen inrädde de ho Van Elburg genom en serskildt port, — —— f sn