Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1846, sida 1

Eu ringklockas skarpa ljud lät höra sig. Vid detta buller reste sig den gamla pigan hastigt. — Hvem kan ringa vid denna tiden? — sade den gamle köpmannen, — Ga och öppna. Pigan gick, och efter några ögonblick inträdde en ung man i rummet. Han kastade sin kappa på en stol och närmade sig gubben. : — God dag, min far — sade han. — IIUuru! det är du Wilhelm? Jag väntade dig ej så snart. — Jag lemnade emedlertid Broek i dag på morgonen, men vägen är så öfversvämmad af trupper och flyktingar, att vi hafva hela dagen varit på resan, — Nå väl! har du sett Van Elburg? Den unge mannen tömde ett glas öl, och tog derefter plats vid spisen. — Ja, min far, maitre Van Elburg samtycker till mitt giftermål. men han nekar ar gifva sin dolter mera än tyratusezde ducater i hemgift. — Ah! — utropade maitre Weerden, rynkande sina stora hvita ögonbryn — Na väl! han skall då få behålla både sin dotter och hemgift. — Abl!.... min fav! — Tig, Wilhehm, vid dina är offrar man allt åt kärleken, och tänker alldeles icke på framtiden; men kärleken försvinner ser du, och da återstår pennini garne! — Men min far, maitre Van Elburg är en af de rikaste köpmän i Holland, och hvad hun ej vill gifsa ifran sig under sin lifstid, det får man efter hans död. — Må vara! — svarade maitre Worden i det han drog sin rock omkring sig — är jag kanske icke rik jag också? Hör på min son: du skall snart efterträda mig uti min handel, kom väl ihäg dessa två principer som jag nu säger dig: Man skall aldrig gif va mera än man vet sig med säkerhet ega. ej eller göra affärer endast för andras vinst. Härigenom kan