ållanderna med skeppssarten hår på stället, vilka, om än af Convoy-Commissariatet okäne, dock bordt vara bekante för Kongl. Commerce-Colegium, som instämt i hvad Convoy-Commissaritet yttrat, — kan llandels-Societeten så mycket nindre underlåta att tillbakavisa, som den beinnes alldeles sanningslos, enär skeppsfarten från Götheborg till utrikes ort sällan varit genom slägg afbruten mera än 2:ne månader årligen, och oftast varit oppen hela året om, enär det yttre revieret och fjordarne endast under sär: leles sträng vinter tillfrysa, — ett förhållande som lätt kan inhämtas och styrkas genom Tullkammar-räkenskaperne, i afseende på ankomne och utklarerade fartyg. I stället för de af Convoy-Commissariatet på böft beräknade 5!, månader, kan kommunikationen alltsä,utan binder, hållas öppen 40 månader af året, och jemväl, om så skulle erfordras, hela året om, enär, i händelse inloppet till Gotheborgs hamn skulle vara tillfruset, ångfartygen skulle, likasom de förr begagnade seglande postfartygen, kunna inkomma till någon af uthamnarne, såsom Känsö, Wargö, Mollösund, Marstrand, m. sl., hvars anlöpande satlam hindras af islägg; Dock får Handels-societeten underdånigst upplysa att societeten, med afseende på de oundgängliga hostnaderna, icke åsystat ängsartygens hallande i gång längre än under de 8 egentlige seglationsmånaderne från 4 April till 8 månaders slut Vidare har Convoy-Commissariatet, med beräkniog deraf att vägen mellan Stockholm och England öfver Götheborg, är föga kortare än den öfver Hamburg eller Antwerpen, ansett posten från England kunna komma fortare till Stockholm, via Antwerpen eller Hamburg, och följaktligen äfven fortare till större delen af landet, än genom merberörde ångbåtscommunication, hvarfore Commissariatet, ehuru erkännande att denna communication sor de Ilandiande i Götheborg och trafiken å Rikets vestra bust icke bör kunna vara utan förmånligt inflytande, ansett den likväl ej vara af den allmänna nytta för Rikets bandel och sjöfart, att omkostnaderne för densammas uppehållande, hvilka Commissariatet antagit ej kunna understiga 5 a 6000 f Sterling årligen, borde på slandels-och Sjöfartsfonden anvisas. Emot hvad Commissariatet sålunda anfört, får Handels-Societeten underdånigst fästa E. K. Maj:ts nådiga uppmärksamhet på det felaktiga deruti, att för betraktande af nyttan genom den snabbare postgången för hela landet, endast fästa sig vid Stockholm, eller den punkt af Riket, som, bland Rikets egentliga handelsplatser, med undantag af Gefle, ligger mest aflågse från den föreslagna utgångspunkten för den nya postgångslinien, äfvensom å det obestridligt skefva i föreställningen, att den från England till Götheborg ankomne, eller dit afgående post från större delen af landet, måste öfver Stockholm befordras. Handels-Societeten vägar deremot hysa den tro, att om ån den ifrågavarande communicationen icke skulle kunna medfora någon egentlig eller särdeles fördel för Stockholm, till följd af dess geografiska läge, den dock ej mindre för Götheborg och Vestra kusten, samt alla de af rikets provinser, som från Vestra kusten utföra deras produkter, än ock för rikets södra landskaper, skall blifva af högsta gagn; och vågar Handels-Societeten jemväl, under aberopande af hvad tillförene blifvit underdanigst i sådant afseende anfördt, i djupaste underdanig—— —— — mm LL — — AA M