Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1846, sida 1

— — wwwwwwwwwwwwww — — — äF—ä2ä7— ict ——t— anda till porten. under försäkran att alla dagar kom: ma och hemta henne efter paraden, om hon hade nog smak för ostronpastejer att äta sådana alla dagar. Men Josuah hade redan fatt nys om saken. Han anställde en process för brottslig konversation emot den unge officeren, som blef sakfäld icke just för ostronppastejeus skull, utan emedan denna olyckliga pastej blifvit åten uti ett enskildt kabinett; Denna affär inbragte mannen 2000 Sterling, det vill säga nagot mera än hans inkomster för ett ar. Josunh uppmanade sin hustru att mera uppmiirksamt läsa förklaringen öfver Uppenbarelseboken, och visade vidare inga sura miner, Detta äfventyr väckte uppseende i Woolwich; man fick då veta, alt mistress Josnah Abingdon var den ryktbara konstberiderskan i cirkus Astley, och Deborah blef på moden. Denna stackars qvinna, ledsen, allena, öfverlemnad ät en läsares mystiska ömhet, och undanryckt den enda luftkrels, uli hvilken hon kunde andas: det rörliga lifvet i cirkus, denna stackars qvinna var, utau att ana det, lejoninnan under säsongen. En dag fick hon sig på ett hemlighetsfullt sätt en liten biljett tillskickad; den var från öfverssten för det artilleri-regimente, vid hvilket den iutressante löjtnanten tjenade, och underrättade hennes att en vacker häst stod vid hennes port, och att, om hon ville göra en promenad uti skogen bredvid Woolwich. behöfde hon endast följa en ttalldräng i blå tröja, som skulle visa henne vägens Ehuru temligen noga bevakad; lyckades det henne dock att smyga sig ut; bon steg till häst, bon följde stalldrängen och vid ingången till skogen mötte hon öfversten, en ung karl på 23 är, ganska förfa ren i ridkonsten och hvars konversation borde vara ganska undervisande till och med för en konstberiderska. Den släta, jemna gräsmattan i skogen, det gröna löfhvalfvet. nöjet att rida en vacker och väl inriden häst, allt det der förenadt gjorde, att