Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1846, sida 1

—— —sti,; ————äEiggg-—iii— erräXäxrnkirrcccckrdnc,scAA2mwwa:——— ——— — —— — — — — ——— Lv — — — förening af nagot onämnbart manligt och djerft: det var ett gudaslönt ansigte. genomborrande och milda ögon, en fullkowilig växt. Deborah spratt till på sin hast, och tänkan på den fara; som alltid är förenad med ösningarne i cirkus, försvann för ati lemaa plats ät begåret att utmärka sig genom sin skicklighet. I den tanken att hon icke ägde annat värde, än sin talang, dref hon djerfheten ända till öfverdad, föraktet tör litvet ända till galenskap, Hennes lemmar tycktes begäfvado med en vy elasticitet; hennes små fötter rörde icke vid sadlen; hon syntes flyga. Publiken öfverhopade henne med bifallsytsringar. och. vid slutet af sina Ötnugar, föll hon utmattad i Ducrows armar; hon vär kär. — Gud gifve, att han älskar mig! tänkte bon vid inträdet i sin kammare, Gud gilve att han begripit att allt hvad jag gjort i afton var för hans skall. Kärleken har blifvit jemnförd med sä mänga saker; och poeterna, moralisterna ha vurit mer eller miadre lyckliga uti sina jemförelser. Vi för vår del tro utt det är en eleklrisk trad; om två individer på samma gäng vidröra den, så känna de en hastig och liktidig skakning. Det ser ut som om den unge mannen, som gjort ett så lifligt intryck på Deborah; rört vid den fatala tråden ; ty Deborah hade knappt fulländat sin toalett, förrän det sakta knackade pa dörren till hennes kammare. — Det är han! sade Deborah för sig sjelf; i det hon med darrande hand öppnade dörren. Han inträdde; smäleendet på läpparne, hufrudet litet lutadt. ögonen sänkte.. och gjorde em artig bugning. — Min syster, sade han omfamnande Deborali; som icke gjorde något motstand. Herrans vägar äro outransakliga. Gud sjelf har i afton fört mig till Astleys cirkus; och det är otvifvelaktigt på det att oåf må helga värt lif genom vär kärlek; andan har rört mig, nåden har verkat, och om, säsvm det star på