Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1846, sida 1

— — — me — cons-spetserna. -åsom de efter uppflunerskan kallades, uppkommo i Frankrike. Up! — L Ungefär 3 år sednare, inemot aftonen, då arbeterskorna efter arbetets slut förrättade sin andakt i klosterkyrkan, ringde det vid porien, och man underråttade Alice att en ung flicka, utmattad af ansträngning, med blödande fötter och dammiga kläder, begärde att få tala vid henne. utan att dock vilja nämna sitt namn. — Hon grater och lider, — sade Alice, — det är nog, för att förskufla henne inträde. För henne till mig. Straxt derpå såg Alice en nng flicka inträda, hvars drag, ehuru henne fullkomligt obekanta, dock hade en aflägsen likhet med hennes hädangangue oförgätlige välgörares. — Hvem är du mitt barn? sade hen. Den obekanta svarade med skygghet: . — En person, som ni afskyr. ty de mina gjorde er orätt, och dock drog jag icke mi hetåukande att vända mig till er. Guds hand bar legal tungt på min familj, eldsvada och hagel har förstört vära bug och vara grödor; döden har bortryckt mina förälorar. Nasten före min mors död, da jag gret framtör kammardörren och presterne vakade och sjöngo derinne, sade en gammal piga till mig: Gud är rättvis! .... och hon förtäljde mig er historia, min fröken. — Hette denna piga icke Billatonep — frågade Alice uppvekad. — Jo, och jag fröken de Savign. — sade dei unga flickan nedg aende ögonen. — Der samma som heldre afstod allt, än gaf sig till pris ät en orätitvis misstanka, skall vedergålla ondt med godt och till ock med hos sig upptaga sin flende, hvilket jag för öfrigt icke är, min fröken. j Min käre slägting, — sade Alice med tårfyll