Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1846, sida 1

pade Colbert och hans mäktiga hand darrade nästan under den lätta vigsen af den genomskinliga väfnaden. — Hvarifrån kommer det? Hvem har gjort det? I hvilken del af verlden bor den få, som förstod det.... ÖU Ingen fö, — sade Alice. under det ministern för glädje och beundran icke kunde få fram ett ord, — en stackars flicka, som skattar sig lycklig att kunna visa sig tacksam för den kärleksfulla behandling hon rönt af madame Colbert, har arbetat detta. Sasom Flamandska och dotter af en mor, som handla de med spetsar. var det nog för mig, att betrakta den dyrbara venetianska väfnaden, för att med tillhjelp af nagot litet imaginationsförmaga ätven kunna eftergöra den . .. Ers nad ma lata anvisa mig en lokal och gifra mig arbeterskor, och inom kort skola de vara lika sa skickliga som jag. — Ja, — sade Colbert, såsom alla snillrika män snabbt fattande en idj, — men hvad skall förmå vära damer att bära fransyska spetsar, i ställe för flandriska och veneliauska? — Moden, — svarade Alice blygsamt. — Och hura skall man införa moden? — frågade ministern, — derför gifs det inga kungliga ordonnanser. — Nej. nådige herre, — sade Ålice leeude. — men kanhända något verksammare. Laga bara, att konungen af de första å vär fabrik tillverkade spetser gifver en present först och främst ät hertiginnan af Croissy, som, den kungliga presenten till ära, icke mera skall bära sina venetianska spetsar, sedan ät madame Colbert, som skall visa sig smyckad dermed på alla baler, i alla sällskap; om moden icke derigenom blir införd, så vill jag underkasta mig hvad som helst. Så sagdt, så gjordt; Colbert lät komma arbeterskor från Flandern och Venedig, hvilka togo under Ålices uppsigt sin boning i ett kloster, och Alen