Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1846, sida 1

Icke allenast vi, utan hela den civijliserade verlden, fordra denna frihet, utropar Hume. Hvarje folk, hvarje klimat har siaa särskilta produkter; låten dem alla komma. till detta land för att utbytas mol andra, mot sakör, som vi i olverslod frambringa; så vinner hvar och en på bytet. Fabriksegaren kan gilva sina förelag en större utsträckning; arbetslönen kommer att stiga; konsumtionen af lifsmedel blir allt större; slutligen skola äfven egendomarne och statsinkomsterna äfven erfara en för dem gagnelig återverkan af det allmänna välståndet. Detta är föreningens vigtigaste argument och de sörhoppningar, hvilka den grundar på den srihet, som dess anhängare vilja införa. visserligen skulle man kunna uppkasta det spörsmål: Hvad det väl skulle gagna till att öppna de engelska marknaderna för verldshandeln, så län ge man föga eller intet kan utföra derifrån; ty hvad skulle man väl kunna utföra, så länge da andra nationernas marknader genom prohibitivsystemet besinnas tillslutne för större delen at den engelska industriens produkter? Foreningen bryr sig dock högst föga om denna invändning. Den säger: Läåtom oss begynna nied att läta införa allt, som vi kunne hafva af nöden af den utländska industrien; så skola nog de, som, i utbyte mot sina, taga våra varor, veta, alt, i trots af alla prohibitivsystemer och förbud, utoch inpraktisera dem på orter och ställen, som vederbör.? — I ett af sina många tal inväfde Cobden för ett par år sedan söljande anekdot: Jag har varit i Schweitz, der ingen lag förbjnder införseln, utan hvar och en kan medföra och sälja hvad han behagar. Jag kommer sydligt ihåg, att det var en lördag som jag bevistade marknaden i Lausanne. Staden var full af landmän, som sålde frukt, fjäderfä, smör och flera dylika slags lissmedel. Jag frågade då en behant hvarifrån alla dessa landtmän voro. — De äro till största delen från Savoyeno, svarade min vän och pekade på den motsatta stranden af Gensersjön. — doch komma de in utan att betala någon tull?o frågade jag åter, och erhöllj till svar, att de kunde fritt komma och fritt sälja, bäst de sjelsve bebagade. Jag kunde icke då afhålla mig ifrån ett utropa: 0, om hertigen af Buckinzham såge det, så förargade han sig säkerligen fill döds deröfsverl (Skratt och bisallsrop.) AMen på hvad sått blifva desse menniskor betalte?) sporde jag ånyo, ty jag visste, all monopolsystemet bermetiskt spärrade de Savoyiska gräånsorna, och att schweitziska varor icke kunde införas öfver desamme. — — —— QO-—— — B