Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1846, sida 1

— Kom ni ej direkte från England, då ni anlände till Paris ? — JO. — I hvad sällskap har ni hitkommit? — Ensam. s4d var edert mål, då ni landsteg i Frankrike — Allt befria mitt sädernesland från tyrannen och alerupprätta den förlorade friheten. — Hvar bor ni för närvarande? — Ingenstädes. — IIvilka personer har ni besökt i Paris? — Jag vill ej angifva dem, vill inte öka antalet af era offer. — Man skall förbinda era sår. Ö bet är onödigt; kasta mig hellre genast i fängelset, att jag der må åtminstone njuta elt ögonblicks ro, utan att behöfva vara utsatt för dessa kränkande frågor, som plåga mig. Denna sinnesnärvaro, detta mod öfvergåfvo ej ett ögonblick den olycklige unge mannen. Hans process förenades med de öfrige brottsliges ; och under de dagar, som föregingo dödsdomens verkställande sökte Victor på allt sätt ati lugna den gamla modren, som uppsökt honom i fängelset. Han försäkrade henne oupphörligt att han hade ett medel alt frälsa sitt lif; men alt det var en hemlighet, hvaraf han först i sista stunden, då allt annat hopp var förbi, ville begagna sig af. Då också slutligen nådansökningen blikvit afslagen, utropade. hon, dränkt i tårar: mitt älskade barn; hvar äro nn de förhoppningar, hvaruti du sökt att invagga mis. Lugna er! edert namn skall ej blifva vanhedradt; jag skall ej gå till döden. Se der min mor, ett bref som jag skrifvit till Förste Consuln; laga att han får det i afton. Använd alla möjliga medel att han må läsa det ensam, — alla medel — utom ett enda, jag menar inflytandet af den bästa, den ädlaste af de varelser, som omgifva honom, — — med ett ord, använd ej madame, Bonaparte som —— —— —— —— — G G tttttttttt — —