Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1846, sida 1

medlerska i denna sak. Följ noga hvad jag sagt, och jag ansvarar sör en lycklig utgång. Den olyckliga modren lydde. Förste Consuln var på Malmaison. Madame de beville anlände dit, da han i billard-salen sökle alt slå bort de bekymmer, som Moreaus bandlingssätt förorsakat honom, bekymmer så mycket större som Moreau hade allmänna opinionen för sig. Hon lyckades slutligen, ehuru ej utan mygcken svårighet, att få brelvet sramlemnadt till Napoleon. — Lemarrois, — sade han till en officer, som ej spelade, — se der hvad man begär af mig. Han fortsatte emedlertid spelet på billarden. Lemarrois öppnar brefvet. men knäppt har han läst några rader, förr än han hastigt afbryter, vecklar ihop det, sägande till Förste Consuln: — General! detta har inte afseende på er. Napoleon tar då brefvet, kastar ögonen derpå, bleknar och aflägsnar sig till en sönsterlördjupning. Efter en stund återkommer han småleende och säger: — Lemarrois, säg till qvinnan, som väntar i förstugan, att hom återkommer i morgon klockan 10. Nåväl, ul opar Victor, då modren återkommit, jag är frälsad! då han vill återse er i morgon, är det för alt till eder sjelf tillkännagifva min befrielse. — Ack! älskade barn, låtom oss hoppas på Guds hjelp! Emedlertid var den goda modren icke lugn: hon visste att de brottsliges afrättning skulle försiggå följande dagen. Knappt är det dager förr än hon; intagen af den förfärligaste ångest, bestöt att försöka ett förunderligt medel: hon beger sig till bödeln, och besvär honom med största enträgenhet alt uppskjuta exekutionen, emedan hennes son skulle erhålla nåd klockan 10. Denne man lyssnade med medlidande till den olvekliga modren: