Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 januari 1846, sida 1

Corn-avLeague? Ilsynnerhet Richard C tal är märkligt. X åftoubladet roar sg med några Så NCR lärda nyheter i Posttidningen. Såsom vanligt besannas ordspråket: oqui sS excuse, Saccusen; och Posttidningens försök att förklara ? sin utbrända träsyra, m. w. har gjort miss: taget allt värre. Af allvarsammare beskallenhet och för de deri yttrade grundsatser al verkligt. interesse, är Ållonbladets vederläggning al Dagens? beskyllningar emot de liberala tidningarne i en artikel skrätvång inom pressen.? bå den säkort belinner sig i de flesta läsares händer; bebölve vi icke här mera än erinra om nödvändigheten att besinna de förhållanden, som så väl i denna, som i den påföljande artikeln emot Posttidningen, med så mycken sanning och sans vidroras. En vinsänd uppsa:s om emtland och Medelpad, åsyhtande att visa nyttan och mjligheten al en sjökommunikation derifrån till Öster. sjön, är äfven förtjent af uppmärksamhet. i Svenska Minerva lemnar en uppgift på ban kens ställning vid slutet af år 1845, som är åtfoljd al ganska sunda reflexioner om omogenheten i de föreställningar, hvilka mången gjorde sig, under den stora sillver-exporten 41845, om dess orsaker, och onodigheten af de indragningar i linrörelse och sedelstock, som då ansågos vara ett oeslergisligt vilkor för bankens såkerhet, och hvilka ätgåtder på den tiden bekämpades oof vår tidning och i dess korrespondensartiklar. Det visar sig nemligen nu, att, like som svenska sedlarnes utträngande uttr Fioland och en dalig jernkonjunktur, jemte silfrets sligande i värde på den stora handelsmarknaden, då vällade en sillverexport, halva nu några lyckligare konjunkturer för jernet och trävarorna, srahtsarten, o. s. v. oaktadt missväxt och spanmalsimport, atersorskaflat oss mera sibsver i banken, än man då uftog. Man ser nu, alt bänken, som vid slutet af b:ko Silfver-Specie Utelöpande Sedsar År 1844, bade 3,306,600 19,439, 400 År 1815 i Dec har h, 977 100 25,972,400 eller nära samma sillverfond, som vid realisationen, då sedelstocken var 26 millioner. i Minerva kunde bafva tillagt, att detta visar huru lugnt man kunde taga våra bankoangelägenheter, om blott rikets ständer ville fatta, alt deras bank och dess låneafdelningar borde förE pligtas, att oafbrutet upplana hapiloler, och be: fordra kubibargorandet af folkets bespariosar.