Just deri ligger misstaget att de allena vilja drifva bankorörelsen medsina egna kapitaler, och frångåendet af den primitiva sunda principen för handels-diskonters bildande medelst uppläning, som ännu kommer att medföra många olägenheter. En oinsändarep, som håller sig till aprincipernay, är mäkta ond öfver, att konungen den 9:de Oktober afslagit en äldste löjtnants (grelve v. Rosens) ansökning att vid afskedstagandet få kapitenstitel; och bar i avledning deraf sramdrasit en hel hop, visserligen. dels origtiga, dels oförklarliga och onödiga regeringsätgärder, men hvilka dock icke äro alldeles riksförderfliga. Slutligen låter cinsändareno sormärka, alt orsaken, hyarföre den så kallade liberala pressen icke omtalar eller klandrar vissa saker, skulle vara, all-ledamoler af ministeren och några högre embetsman se i sina ,Siltskapsbretsar en och annan af redahtorerne, samt emottaga bjudning ifrån det ballet. Man I ser häraf, huru de konservaiirakoticrierna, som nu icke bunna springa med rärsisi riksvigtigt sqvaller till syrkanten och få heta kamarillan i rorelse, for att med bot, böner och föreställningar alböja, att det liberala partiet skall få bibehalla enskilt vänskapliga relationer, eller sallskapsumgänge med regeringsoch sorvaltninzs-personalen, nu söka att genom sina tidningar i stället underhålla den tonen, att hvarje liberal bör sorblaraseVarg i Veuma. Det gar likväl ej så lätt, att på dette sätt forjolja, i enskilta lifvet, som det gick under skydd af favorit-väldet och alla dess utgreningar i den bekanta spindelväfven omkriug Carl Johan. Minerva meddelar, att pros. Gruthuisen i Mänchen vederlägger uppgilten, att en remna, eller ett hål, i månen sbulle lemna tillfälle aut sk ida solen genom dess massa. En sadan statisk omöjlighet behofver vål knappast vederlägsas. aDageuo sortsar i sina bemodanden att göra den Jiberata pressen beskyllningar for öfverlöperi, för förräderi emot nationen, o. s. v. Ännu sugre loresaller dess, med hlnervas samtidiga, ulsall omot det nyssnämnda förbållandet i privatlilvet. Det likner vissa djurs sätt att vara, bvilka icke tila, att ett annat äter, fastån de bafva magen full. En einsändares har blifvit obelåten med äftoubladet, för det att det skämtade med Dagens visade fruktan för cen grefve Sparres underbandlingar i Romo: eu sak, som ingen hört af, och hvilken, när allt bommer ombring, säkert bara år en boax: likasom faran detaf för o(Evangeliska läran... Det stackars Aftoubladet! Det får ej en gäng skämta vid berättelsen om en fabel. eDazen bar ålven en artikel gdom oppositionstidning sar, bvilken börjas med antagandet, att set Jor en aaion år af högsta vigt alt vela, hvad den bör tånka, icke allenast om regeringen, utan ock om lea ena eller andra af pressens organer; ete. Man bar just, i anledning af denna sanning, önskat att få veta, hvad man bör tänka om Dagen, men, liksom förut, blir man derpå lika slug efter artikelns läsning. Emellertid är artikeln icke afslutad, så att måhända något kan blifva deraf — med tiden. —— — Honamaerse-ka ollegili berättelse om fo on Mama A2A so sn va Ha A22 —