Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1846, sida 2

4344 verldens skribenter tillsammanstagne skulle icke under loppet af tio mansåldrar kunna berälta alla de förvandlingar, som kärleken förorsakat, de storverk den utfört, de därskaper den begått, det utomordentliga inflytande, som den utölvat och ännu alltjemut utöfvar på menniskoslägtet. Allraminst vågar jag, såsom den der, ehuru utan all min sorskyllan eller värdighet, blifvit räknad bland poöterne, att bestrida kärlekens inflytande på en skalds tankar och känslor. Högst otacksam skulle ock den vara, som icke beredvilligt erkände, att kärleken gör mången börda lätt och mycket bittert sött. Mylord Rochester bade sannerligen icke så orätt, när han kallade kärleken en hjertstyrkande droppa, som bimmelen lät falla i vår tillvaros bägare, på det att lifvets annars ofta vämjeliga dryck skulle gå ned. Men lät ock vara, att kärleken är en gud och att den har säte och stämma bland alla de öfriga poötiska gudomligheterna; så följer dock icke deraf, att han är så helig, som våra nyare skalder behagat göra honoin. Dess tempel och olfertjenster, dess drifter och ljusheter äro understundom ganska orena. Den är dock alltid, oaktadt all sin styrka, en skroplighet, en svaghet; med all siu makt måste den dock gifva vika för förnuftet, när detta rätt användes : liksom vissa slags sjukdomar behäfla öfverhanden endast så länge, som patienten icke iakttager de dietiska foreskrifterne, eller sorsummar all begagna de bonom af läkaren föreskrilna, ändamalsenliga botemedlen. Att kärleken är en sjukdom och bör såsom en sådan behandlas, vill jag nu ådagalägga och bevisa. Man har länge hallit den för en sinnessjukdow; men jag påstår, alt den är en kroppslig svaghet, till hvilken första orsaken mäste sokas i ett fel i de yttre sinnena, och sjukan botas med läkemedel. Den har så mycken likhet med flesta andra sjukdomar, att jag knappast sjelf rätt vet, till hvilken af dem den rigtigast bör hänforas: dock torde den väl lämpligast böra räknas till febrarne. Den berömde Vogel har också verkligen gifvit kärlekssjukan ett rum bland nyssnämde sjukdomar och benånmer den febris amatoria. Den består uti en afvexlande köld och hetta, förorsakade af en innerlig längtan efter det ålskade föremålets närvaro. Alt en bastig kärlek kan försätta blodet i sjudande svalining och hela kroppen i brand, är allmänt bekant. Denna brand ökas tillochmed stundom ju mera man bemödar sig om att släcka densamma. En af de äldste grekiska philosopherne, som tillika utöfvade läkarekonsten, besökte en gang en konungason, som sades ligga i frossfeber. På trappan mötte ban ett ungt fruntimmer, lika skönt som mozgonrodnaden, men åfven lika purpursärgadt som densamma. Då läkarn kom in till prinsen, fann han dennes puls i häftig rörelse. abu har väl nyligen haft en feberattack ?4 frågade den gamle smaleende. aJa; jag slapp den nyss 4 svarade den föregifne patienten. ejag vet det, yttrade läkaren, ajag mötte just febern på trappan, när jag skulle gå in till dig. a Under en feber yrar man esomoftast och pralar en hel hop darabliga saker. benna kasus inträfsar äfven hos älskande personer, och det i en hög grad. Likasom en seberpatients tankar blifva sorvirrade, och likasom han, så snart ban tillsluter ögonen, pladdrar en möngd nonsens, så plåga äfven de af kärleksfebern angripne palienterna, vid alla tillfällen, då de icke äro på sin vakt, röja sitt svaghetstillstånd. Allraminst kunna de taga sig till vara, när de höra eller se något, som harmonierar med deras lidelse, eller liknar det tillbedda föremålet. Jag erinrar mig ännu ganska lifligt, alt en ung man, som studerade medicinen, när ban en gång plötsligt blef tillfrågad, bvilken af alla örter, som var den mest magstärkande svarade: Anna Maria 5 tr w i Med quartanfebern har kärleken en stor likbet. Den antager alla möjliga slags skepnader och masker. Ofta doljer den sig en ganska 13,.