ESeYLY af Stogvkalawisans-TåUEmgaEne. Postoch Inrikes-Tidningar försvara Hr IVallmarks bekanta underdäniga sramställning i Maj månad 4844 till kongl. Majestät, angiende Slats idningens fortfarande och alla le deri gjorda sorsbk att så regeringen till, att, i sid mot grundlagen, inskränka ossentlizbeten i embetsverken, derigenom betaga öfriga tiduingspressen medlen att följa de allmänna ären lernas gång, samt befalla, att alla emhetsannonser skulle endast få införas i nämnde tidning. bet löjligaste är, att hela artikeln gär ut på ati bevisa, det den af Svenska Akademien, pi srumd af ett privilegium (huru detta ännu kan gälla, är en gata, som väl ock i sinom tid kommer att lusas) utgisua tidningen icke skulle vara dofficielle, men att Hr Rallmark likvål nödgats sjelf lemna utdrag al det kongl. brelvet angaende Statstidningen, hvari Akademiens privilegium att utgifva Bikets aofsiciella tidning just aberopas. Ir W. sober all uppdraga skillnaden emellan en sadan dofsicialle esenskåp och den at vara Regeringens cossiciella organa; men med denna sophism lärer ban ej ofvertyga någon, ty ingen fär tro, att en officiell tidnings ulyifrare skulle vara den egentligen regerande i laudet, en Mentor, förste rådgitvare eller premierminister; men alla lära deremot tro, att den bor i politiskt hänseende iaktlaga den anständigheten, att icke blifva en organ för ett parti, och hvad ännu värre vore, för ett emot Regeringens och allmanna tänkesättets åsigter stridande barti, samt derigenom förvilla opinionen och vanställa sanna lörhällandet. Riksgåldskontorets sekreterare har lemnat en förklaring, i anledning al en d. 29:de Dec. i Posttidningen intagen insänd uppsats, angående Riksgaldskontoret, bvaraf det visar sig, alt insändaren framställt flera alldeles osanna uppgilter om revisorernas utlatande, rörande namnde kikets Ständers verk. Imellertid lärer detlta icke få gålla allt; utan torde en ganska väsendtlig föräodring i verkets inre organisation, boksoring, m. m. blilva nodig. AUOubla det meddelar ända till slulkKommers-kollegii berättelse om fabrikernas och manusakturernas ställning är 1844 — en, oaktadt alla sina svårligen afkulpne ofullständigheter, högst interessant handling, ba man betraktar dess ifror, framstår det temligen tydligt, huru osamlig den del af folkets industri maste vara, Som på naturliga oca onaturliga, lolliga och o