Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 december 1845, sida 1

försvårar de öppna afhandlingarna, och följden blifver nödvändigheten att umbära behosliga och trefnad besordrande machinerier, verktyg, invenlarier och bohagsting, m. m. Detta skall göra, att icke allenast brist och vantresnad lättare uppkomma, utan en del af våra slojder kommer derigenom att mindre anlitas. Då får man ändock slutligen återtaga principen. beremot har Regeringen ganska välbetänkt vägrat sanktion till flera andra mindre välbetänkta Rikets Ständers beslut, angående kreditlagstiftningen, hvilka icke här behofva specisiceras, då de redan finnas i förordningarne uppgilna. Kommer nu den stora, vigtiga frågan om privatbanhernas lagstiftning! Denna lärer i dessa dagar af Regeringen algöras, om den ej redan i gar, eller i daz, blifvit det. Man väntar med stor uppmärksamhet uppå detta beslut, emedan det onekligen blilver af mycken vigt för den närmaste framtiden. Vi befinna oss närmare, än man i allmänbet tror, alt komma i händerna på en bankoch penning-aristokrati, som kan blifva vådligare, icke blott för friheten, utan älven för folkets trefnad och välmäga, än snart sagdt någon annan aristokrati, så förbatlig och olycksbringande all sådan ock må vara. Rikets Ständers beslut, angaende privatbank-lagen, var ej valbetänkt, ehuru det visserligen något inskränker bank-bolagens nuvarande orimliga rätligheter. bet gifver först och främst anledning till, att ett med Regeringens tillsiånd i en ort bildadt bankbolag skulle grundas på profning af rörelsens behof, hvilket indirekte antyder, att bolaget skulie ensamt få drifva bankrörelsen; då deremot just täflan emellan slera banker i samma ort mäste blilva det allmännas fördel, genom räntenedsättning och alla möjliga beqvämligheter och lättnader i rörelsen. Vidare förbinder det icke bank-bolagen att emottaga depositioner af folket i små summor, hvilket är det, som af all bankrörelse mest gagnar allmänheten. Icke heller åläggas bankerna att hälla uppoch afskrifnings-räkning med hvar och en, utan lemnas detta till godtycket, ehuru äfven den rörelsen är af så stor vigt för bandeln. I stället göres nu sedelrörelsen laglig, bvilket den aldrig förut varit; ty ingen lag bar berättigat private i Sverige att utgisva sedlar; tvärtom har grundlagsstiltaren säkert åsystat, att sådana icke skulle någonsin få utgisvas af andra, än rikets allmänna bank, då han påbjöd: att 6Rikets Ständer allena skulle äga, att genom deras bank ulgilva sedlar, som för mynt i riket må erkännaso. Ri