Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1845, sida 1

— — ————————————————— — Ers majestät. de: är bödeln och hans folk, som på min befallning nedrifva galgen, som på 3 dagar icke varit begagnad. — Tiden är icke väl vald, sennor corregidor! ropa genast till dem, att äter sätta den på sitt tillbörliga ställe. — Ers majestät, jag vill gå bort och såga dem dets — Nej, ni kan ropa det till dem härifrån, om er röst är stark nog. Nä, hvarföre dröjer ni? — Ursäkta mig. ers majeslåt, min sinnesrörelse hindrar mig derifrån. — Jag befaller er det, — sade konungen med skarp ton. — Jag lyder, ers majestät. Fraquillo stödde sig emot fönsterposten och det lyckades honom, ansträngande ala sina krafter, att med darrande ton ropa något, som dock lyckligen nädde bödelns öra. — Mäster! mäster Tio Palco! uppställ ånvo ert lifsens träd! Så är konungens besallning. — Nej, corregidorens i Sevilla! — tillhviskade Don Pedro honom. — Nej, corregidorens i Sevilla. — eftersade Franquillo. — Och håll er beredd. — fortfor konungen, — ty i morgon kl. 6 på qviillen skall ni i denna galge hänga Don Herreras mördare. — Don Herreras — upprepade mekaniskt Fraquillo. — Eller den försumlige. afskyvärdt försumlige corregidoren, som lugnt sofver i sin säng. i ställe för att vaka öfver borgrarnes säkerhet och förhindra begåendet af brott, — tillade konungen. Fraquillo hade icke mod att upprepa de sista orden; han kände sina knän svigta, och dignade som död till golfvet, mumlande med svag stämma: — Ack, sennor Don Pedro, nåd, nåd! Konungen gaf Don Herreras fästmö en vink att aflägsna sig, sedan öppuade han dörren, som förde till