Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 december 1845, sida 1

er om rättvisa för ett i går afton under mina fönster begänget mord. — Uvem var den mördade? en er anförvandt? — Nej. ers majestät, svarade Isabella blygt, — men jag hoppades snart bära bans namn, — Huru hette han? — Don Herrera. — Min företrädare! — utropade Fraquillo. — Hvad är detta, sennor corregidor, — gentog konungen i sträng ton, — ett mord är begånget och ni vet ingen:ing derom? — Ers majestät, jag vet icke... mina alguarziler. .. — stammade Fraqnillo. ö — Jag ser, — sade konungen dystert och med sammanbitna tänder, — att jag var för hastig med mitt beröm. Har man ännn fatt fast på mördaren? — Ack, ers majeståt. — sade Don Bringos dotter, — han är tyvärr undkommen. Och mitt ärende hos ers majeståt var att bönfalla om fördubblad vak samhet å polisens sida, — Det vill säga, att ni tviflar på min rättvisa, sennora, och menar att tvenne sköna ögon i tårar äro af nöden, för att förmå mig att straffa mördaren. Er djupa bedröfvelse torde urskulda er i detta hänseende, och hämnd det lofvar jag er. Isabella neg djupt och ville gå. — Stanna, sennora, ni mäste med egua ögon se, huru vi uppfylla vår pligt, — sade Don Pedro ironiskt, Derpå vände han sig till Fraquillo, som, blek af förskräckelse, med sänkt hufvud, stirrande blickar, mera än nagonsiu förbannade sin höga ställning och önskade sig tillbaka till sin lilla verkstad vid kathedralen, han, som för ett ögonblick sedan bad om slott och rikedomar. — Sennor corregidor, — sade konungen, förande honom till fönstret, som vette utät platsen las Mercedes, — hvad gör det der folket der nere?