Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 december 1845, sida 1

Lady Stanhope. (EFTER PHILARÖCTE CHASLES.) Hon hade, som man ser, bevarat sedvanorna från sit! förra politiska lif. Hon samlade anhängare kring sig, betalte spioner, lade hinder i vägen för sina fiender, uppfann krigsputs. ock allt detta usan föremål, blott för att tillfredsställa sin stolthet, och sin passion för verksamhet, för stt kufva ledsnaden och förblifva Pitis värdiga systerdotter. Detta ord sörklarar allt: Jag är en Pitt! Autingen hon nu var galen eller klok, så hade hon dock begripit Österländerna; till att kunna skratta åt alla konsulater och skapa en oberoende makt på Libanon fattades henne intet annat, än pengar; hvad skulle hon väl kunna göra med sina 1200 i årlig ränta, som uppslukades af hennes ephemera konungadöme, annat, än lefva på sitt berg, medan krigen betäckte landet med blod. Uon betalte icke några afgifter, var icke underkastad några penningeutpressningar, upptörde sig som en sjelfständig makt vis-åvis Pascharnes. Det skulle tvifvelsutan varit bättre, alt icke föresätta sig en olöslig uppgift, alt icke kämpa med det omöjliga och att icke spilla sitt förnuft på något sådant. Men man kan dock icke underlåta att beundra den rikedom på resurser, hon i en sådan ställning visade sig i besittning ulaf; och den passion för att herrska, som fortärde hennes själ, fann således en bättre utväg, än när hon slog sitt tjenstfolk, ringde på sina pigor hundratals ganger om natten, lät uppställa och utbreda allt sitt silfver och lemningarne at koppar och krukor framför sig på golfvet, för att taga förteckning derösver, hotade konsulerna, och larmade med en hop vapen, som lågo under hennes hufvudgärd, för att skrämma sina negrar. ) Se G. II. o S. T. N:o 262, 263. 271, 275, 282.