Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 november 1845, sida 1

a ÄP s!T—————— — klokare bana, ett bättre sätt för folkets behandling. De högre klasserna böra, en gång för alla, klart och bestämdt säga till sig sjellva: vi stå ohjelpligen på den punkt, att Folket gär att taga mak en: hvilketdera är då bättre, antingen att lata detta folk sortsara i ett mörker och en ovana wid samhällssakers behandling (kommunala befattningar), som mäste hbafva till följd, all det rundt omkring oss utgör en vulkaniskt gäsande massa utan bestämda tankar, men med, en vilja, som lätt förvandlar sig till tyranni, då den ingen ledning eger inom sig sjell af lörnustiga grundsatser och en högre sedlighet; eller alt i tid och allmänt införa detsamma på banan af denna upplysning och af denna vana vid samhällets offentliga skötande? Vi, för vår del, kunna ej annat, än förklara oss sör det sednaro alternativet; och det icke blott af rättvisa emot folket och af böjelse för det sanna i hvarje ämne, ulan derjemte för de högre klassernas egen skull; dessa klasser, som, i motsatt fall, löpa fara att föras till undergång äfven i anseende till det, som hos dem är välförtjent af räddning. Dessa satsers sanning bevisar bistorien. I det ena landet efter det andra har folket kommil mer eller mindre till väldet, och det bar medfört lycka och välgång, eller motsatsen, allt efter den grad af politisk uppfostran, hvartill folket blifvit framslippt, före dess anträde till makten. be demokratiska institutionerna i 4merika hafva lyckats i Förenta Staterna, emedan folket der i ärhundraden varit vandt vid så vidsträckta kommunala befattningar, vid så mycken sjeliskötsel, att det, eller revolutionen, kände sig hemmastadt i de genom hvällningen uppkomna statssormerna, hvilka således här utgjorde en ren utveckling af det redan varande. Men i Mexiko, i Bolivars republiker, i de nya fristaterna kring La Plata, i Chili — der folket af alder varit nedhallot i mörker genom spanska politiken och det katholska presterskapet — kuvde det, vid anträdet till makten, ingen vana hafva i maktens handhafvande, och följden bar blifvit det politiska kaos, hvari alla dessa länder varit störtade allt sedan emancipationen från Spaniens transatlantisha välde. — I kuropå se vi samma sak upprepa sig i Frankrike, Manne väl franska revolutionen skulle hafva hladt sig i denna fasansfollt blodiga drägt, hvarunder dess skepnad visar sig åren 4792, 93, 94, om det icke sedan urminnes tid utgjort den franska styrelsens, adelns och kleresiets kofsudsslte all neka lolket deltagande i sam— — — — —