Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 november 1845, sida 2

A — Hamdskem-. (EFTER SCHILLER.) Bjurfälktningen att skåda, som på hans vink skall råda, satt honung Frans. Och der sågs de förnäma och höga; och på läktarn för hvar mans oga sig leåde damernas krans. Och när han ändtligt ger vinken jernporten oppnas i bänken. Och med varsam skridt ett lejon midt in i skrankorna skrider — och hulvudet vrider tyst och stumt rundt omkring sig på planen. Sen blichar del skuit och skakar manen, sig gåspande räcker och ned sig sträcker. Men — vinkande — kungen sitt finger uppräckerDå öppnas fort en anvan port; framrusar derur ett tigetdjur med vilda språng. Men det stannar igen och tjuter sen, när det lejonet ser hvila der. Och med svansen piskande slår det sidorna, går — en orolig gång! — i en baglig ring lejonet kring; och tungan räcker argsint morrande, och vid sidan, knorrande, sig noderstråcker. Åler — vinhande — kungen sitl singer uppräcker. Då Öppnas två portar på samma gång och två Leoparder med hastiga språng störta fram och på tigern löst; men en hvar blir klost, ty ligerns tass har klor och är hvass. Men lejonet med harm vid de vrålandes larm nu låter sitt rytande skalla och reser sig: då liga alla. Och tysta, som muren, — om stridslystna ock — som en tredlig flock sig lägra de rysliga djuren. Då faller från läklarns rand en handske från vacker hand — och mellan tigern och lejonet far och ligger qvar. Och till riddar Delorges med leende hån Vander sig fröken kunigund: yllerr riddare, är Ni nu derom mån vatt visa Er kärlek ej blolt med mund, vså gå nu och hemta min handske hit opply Och riddarn med hastigt lopp till djuren i skrankorna springer, går orädd fram på sin farliga led bland hotande gap — och bojer sig ned och upptar handsken med stadigt finger. Och med beundran och rysning skåda Herrar och Damer älskarns vada. Men lugn han kommer med handsken åter. Då skallar hans låf ifrån hvarje mund; och med de ömmaste kärleksblickar — hvari hans lycka sig ana låter — nu oförställd hon åt honom nickar den sköna fröken Kunigund. Men han i dess sköte blott handsken kastar: yvMed lönen, min fröken, det icke hastar!och ötverger henne från samma stund. LTN. AAAH 6——