Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1845, sida 1

0IJDLA ————————————— — icke hade annat val än att drunkna, eller blifva spetsade på Dåjoneten. : Här får scenen ett annat utseende. Handgemängel blifver rysligt: qvinnor, barn, gubbar, hoppackade på denna jordlapp, springa utom sig af båfvan och förskräckelse emot den öde stranden. Sombreuil, hvars hjerta är nära alt brista af smärta; vänder sig än en gång emot Puisaye och frågar honom med häftighet hvad flottan gor, som icke kommer att befria dem eller emottaga dem om bord: Puisaye svarar att han i den alsigten affärdat en skicklig lots till Warren med uttrycklig anmodan alt så fört som möjligt komma till deras hjelp — Jag far dit sjelf, — tillägger han. — Skynda er då och kom tillbaka; — svarar Som breuil, som allt häftigare ansattes af republikanerne. Puisaye far åstad på en siskarbåt, och under förevänning att sälta sina papper i säkerhet; öfvergifver han sin olyckliga arme. Warren upptager honom nästan i samma ögonblick som lotsen, hvilken blifvil fördröjd genom den stigande floden: . Det fula vädret hade hindrat flottan alt nalkas Quiberon, och mörkret hade dolt för henne ropalisternes missöden. Den sälfet tilf älla segel och visar sig plötsligt på kanonskotthåll i samma ögonblick, som Hoche höll på alt taga Sombreuil. IIvilket grusligt skådespel! Royalisterna kunna för trang. sel knapt ladda sina eldvapen: Vid anblicken af båtarne, som Warten skickar dem, skynda chouaner och emigranser ut i hafvet, räcka händerna emot dessa trolösa främlingar, förlora fotfästet och drunkna. simmarne, som ville fatta tag uti de redan ölkverlastade engelska sInparne, blifva tillbakadrifna med yxhugg och slag af ärorna. jmellertid lider denna på ett par tunneland jord sammanpackade massa af royalister lika så mycket som republikanerne af sina så -kallade beskyädares; Engelsmännens salvor. De begge korvetterna Lark oerliAlouet te, söm lagt tilk invid sjelfva