Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1845, sida 1

na skäl, som låta henne uppträda i ryskt intresse; och sedan påstår hon, det ins. sagt, att andra länder ej skyddat sina fabriker , medelst hoga tullar. ilvar står det i ins:s uppsats? — Men bli dessa höga skyddstullar riktigare för det? — Vet då ej Minerva, att den gällande åå sigten i England nu är, attädess fabriker ega be: stand ej till följe, utan i trots af de böga skyddslullarne och att deras motständare nu segrat inom tyska tullföreningen? — Ty något hvar börjar nu inse, att det lif, fabrikerna få af detta system, endast är ett skenlif, som, förr eller senare upphör och blott leumar ett lik efter sig, Ryssland är ännu allt för ungt, som sabriksstat, for att hafva kunnat göra denna erfarenhet; men dess tur kommer nog äfven. Om, för öfrigt, jernbandteringen i Ryssland och andra länder tycks hafva upplelvat, genom förbuden, så torde det vara händelsen, för det första, emedan jern ej är så alldeles lätt att lurendreja, för det andra emedan jernberedningen der dock understödts af naturliga rika tillgångar på rudimaterier, som Sverige ej här för de flesta af sina fabriker, hvilha derför också äro onaturliga, och, för det tredje, emedan just de prohibitioner, som, till följe af gamla fördomar, hvilat, och ännu båila på vår jernhaudtering hindrat dess täflaa med utlänningens. Medelst alla dessa och många slera falska påståenden mot ins., har nu Minerva imellertid velat försvaga hans argumenter mot probibitiv-systemet. Ilos hvarje tänkande är ins. dock ofverlygad, att det ej skall lyckas; ty bans bevis äro bemtade just från det, hvarofver Minerva så hånande behagar le, från Guds eviga, oomhullstötliga lagar och från den bedrösliga ersarenheten af vära sabrikers och handtverkerlers kansjuka, som gör, att man kuappt han få ett enda plagg, en enda sak iillfredsställande förfärdigad inom våra landamären, oahtadt man får betala mångdubbell. Och nu frågas, är sådant rätt mot de öfrige medborgarena, äfven om några hindrade skulle finna sin vinuing dervid? Härvid ändå oberäknadt det moraliska forderf, som det, oakladt enorma kostnader sor bevakningen, oundvikliga lurendrejeriet åstadkommer, och likväl är det kanske endast det, vi ha att tacka för, ält våra såbriker och handtverk ej äro på en ännu lägre standpunkt; ty det tvingar dem dock alt, i någon man, tåsla med utlänningen. bet är imellertid ocksa alldeles icke ins:s mening att bortlaga all skyddstull. Ivertom medger ins: gerna en billig tullafgilt vara nödvändig for en del af våra fabriker; men den bör ej vara