Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1845, sida 1

—————————— — högre, än just så mycket, som iillverkningskostnaden här, genom bristande inhemska rudimaterier o. s. v. kan vara större, än utomlands, och dessa rudimaterier borde, för att så mycket som möjligt nedsätta tillverkningskostnaden, vara tullfria. Se det vore att befordra både sabrikanters och konsumenters bästa och ej, som nu, alt, genom hoga tullasgister på både rudimaserier och sabrikaler, ja raka förbud för många af de sednare, undergräfva begges välständ. Bit sådant system är sannerligen detsamma, som bränvinet för landtmannen och supären. Det undergrälver i längden begge; fastän det tycks lifva dem för ögonblicket: — En sabrikseller annan rörelse, som ej kan bestå vid nämnde billiga skyddstullssystem, är skädlig och ej gagnelig för bäde stat och individ, och bör derför öfvergilvas, samt industrioch spekulations-andan i stället vändas på ländets nalurliga näringsgrenar: Landtbiuk; handel, jernhandteriig m. m. Detta är ins:s oförgripliga, och som han tror; oomkullstölliga och ovederiägsssligt rikliga menina, som lika mycket talar för sig sjelf; som Minerras satser mot sig sjelfva: Alt de framkommit just nu, torde mähånda också ligga deri, att man, i dessa dagar, väntar regeringens baslut i tullfrågan. vi hoppas dock; ätt den ej later blända sig al dylika säntastiiiasorler. Ins tillägger likväl ännu; alt hvad ändring, som sker, bör ske med foörsigtighet, och småningom, för att förekomma alla våldsamma skakningar. Hvad århundraden sordersvat ksi ej förbättras i en handvändning. Dock, det lär nog ej behöfva sruktas hos oss, der allt synes byggdt på satsen: festina lente skynda — långsamt. AHAAAA3nn33.3.33.3z:.33 ä 8