slere hundrade individer af den romersk-kalholska församlingen i Sehneidemä hl, en provinsstad i det preussiska storbertigdömet Posen, förnämligast genom forskning i den heliga skrift, sätt ögonen så öppnade, att de kunde genomskåda den våf af osanning och menniskofunder, hvilken utgör den hufvudsakliga beståndsdelen i den romerska katholicismens vida täckmantel. Fattade af samvetsförebråelser öfver att tjena mörksens rike, samlade de sig omkring en vid den dervarande katholska församlingen såsom vikarius (kapellan) anställd prest, Johannes Czersky, som delade deras känslor och ölvertygelse. Följden häraf blef, att Czersky, efter att först hafva blifvit suspenderad och derefter frivilligt nedlagt sitt embete samt afsagt sig all förbindelse med den romersk-katholska kyrkan, om hosten år 1844 af dessa dissidenter bildade ett samfund, eller en församling, under namn af den kristkatholska församlingen i Schneidemuhl. — Detta samfund inlemnade till vederbörande distriktstyrelse ett manisest, i hvilket det i 9 artiklar skildrar och framställer den romersk-katholska kyrkans missbruk och vrånga lära, bevisar, buruvida och hvyarutionan den är stridande emot Guds uppenbarade ord, framlägger sin egen trosbekännelse samt anhäller om, att af staten varda såsom en kristlig församling erkänd och fastsiälld :). Kärnan af denna församlings trosbekännelse, hvilken, i det hela laget, uti allt väsendtligt ölverensstämmer med det protestantiska symbolum, har följande noggrannt återgisna ordalydelse: Vi tro på Gud Fader allsmäktig, bimmelens och jordens skapare. a : Vi tro ock på Herran Jesum kristum, Cuds ensodde son, som från evighet är aslad eserreug) af Fadren, Gud af Gud, ljus af ljuset, åsann Gud af sannan Gud, aflad och icke skaepad, som har lika natur och väsende med åFadren, och genom hvilket allt skapadt blifvit; asom för oss menniskor och för vår frälsnings askull nedstigit från himmelen och genom den aHeliga Anda genom Jungfru Maria (dureh den aheilige Geist durch J. M.) iklädt sig kottoch ablisvit menniska; som ock för oss blifvit korsfäästad, pinad och begrafven under Pontius Pilatus, amen efter skriften på tredje dagen igen uppständen kifrån de döda, uppsaren till himmelen, der han sitler på Fadrens högra band och hvarifrån ahan åter i härlighet varder kommande, för att edöma lesvande och doda. Detta hans rike askall icke taga någon ända. a aVi tro ock på den Heliga Anda, Herren, asom meddelar lifvet, som utgår från Fadren goch Sonen, som blifver tillbedd och prisad atillika med Fadren och Sonen, som har talat agenom Proseterne. a aVi tro på en helig, allmånnelig (katbolsk) akristlig kyrka. Vi bekänne elt dop till synadernas förlåtelse, förvänte de dödas uppstånadelse och efter detta ett tillkommande lif. a Vidare antages i denna trosbekännelse sju sakramenter, nemligen dopet, händernas påläggande med bön (die Firmaungj), den beliga Nattvarden, omvändelsen, ordinationen shändernas påläggande och bön) äktenskapet och sörberedelsen till döden (den sista smörjelsen). Öfver hvart och ett af dessa sakramenters nådeverkningar bisogas dessutom en förklaring. Hvad nu ock den stela lutherska bokstafsorthodoxien må säga om denna bekännelse, synnerligen den sisla delen af densamma ; derutinnan måste dock alla fördomsfria kristne öfverensslamma, att den sanna, bibliska kristendomens anda i allt våsendligt uti densamma funnit sitt uttryck. — — ) Uti inledningen tillq detta manifest yttras bland annat: Efter att vi hafve kommit till den insigt,