Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 oktober 1845, sida 1

————————— Trier, der den sorvarades säsom en bögst dyrbar relik. Första gängen skall den till allmänt beskådande bäfva blifvit uthängd år 4196; dernäst 5 gånger under loppet af det 16:de ärhundradet och sednast år 4840. Samma rock var det, som, till hela den civiliserade verldens förvåning, biskop Arnöldi i Trier vågade, att, till de troendes tillbedjan, utställa år ester Kristi börd det ettusende attahundrade och syrationdesjerde, efter att häfvå lörktinnat syndernas förlatelse ät alla dem, som vid denna exposition infunno sig. Enligt en uppgift i åtskilliga katholska tidningar (Hvilken dock utan tvilvel är mycket ösverdrifven) skall antalet af de tillbedjande hafva uppgatt till 4,1 00,000 menniskor från alla länder och af alla stand. Att mycket om mirakulösa helbregdelser genom dess vidrörande, ja; vid blotta åsynen af densamma; öfverallt ulbreds de sig, förstås af sig sjelsi. Det vanliga Wröpet af de framför den heliga rocken knäböjande tillbedjarne var: Aulleliga röck I till dig kommer jag. Heliga rock! jag tillbedjer dig. lleliga rock, bed för taåzgg lo, Utan tvifvel var hela denna sarce från den romerska katholicismens sida endast en demönstration, beräknad på att imponera på så väl mänga af dess anhängare, hos hvilka man förmärkt åtskilliga för kyrkan föroroande symptomer, som ock på en del tyska regeringar. Så mycket är säkert imellertid, att denna asgusdadyrkan medförde belt andra resoltater, än man hade beräknat. Den gaf nemligen anledning till det stora affall från eden enda saliggörande hyrkano, hvilket eade rum straxt efter expositionen och som manilesterade sig i den hastiat omkringsiggripande bildningen af etysk-atholskao församlingar, sör hvilka den romersk-kafholske presten, Johannes Ronge, stod i spetsen. För den, som mera fäster sig vid tingens inre våsende, än vid deras utsida. vilje vi här uttryckligen anmärka, att de så kallade 415 st-katholska ingalunda böra förvexlas med de så kallade kristeler aostolis k-kattlolskas församlingarna. bessa tvenne saktioner hasva blott det gemensamt, att de ungefär på samma tid alsallit från den romersk-katholska kyrkan; men med hänsyn till deras våsende och tendenser äro de hvarandra helt och hället olika. Vi vilje här i största horthet gifva en ölverblick af det väseniltliga af deras historia, tillika med grunddragen af deras anda och syftning. Redan längt innan det var någon fråga om någon exposition af den s. k. aheliga rockeno, hade