Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1845, sida 2

för ett ingalunda ovigltigt bällre förstånd mel lan Tyskland och Danmark — och så omiöj list, som det i allmänhet är, att tala med en Dansk om förhållandena i Schleswig-Molstein, så latt är det att komma på det rena med honom med hänseende till Skandinavien (?) Just i detta afseende har den senaste festen ej varit utan betydelse. Vid Danskarnes Upsalatäg talade dessa ännu om införlifvandet al Schleswig, såsom en skandinavisk uppgist. Då hade Svenskarne ännu alldeles ingen soreställning om de Tyska landens lörhallande till Danmark, och brydde sig ej mycket om ett sramkastadt ord, forbehållande sig det närmare omdömet för den närmare kunskapen. Men sednare hafva sakerna betydlist förändrat sig i Danmark, och hela frågan bar antagit en högst allvarlig karakter ; Hertigdömena bafva utialtl sin bestämda mening: den olsentliga ståmman bar Jatit höra sig i Tyskland. Detta kunde nu hvarken blifva doldt eller likgiltigt för Svenskarne. Sedan den tiden hafva de börjat vända blicken mot det sydliga Danmark. Nu är det visserligen naturligt, att Danskarne, dels personligen, dels genom sin journallitter atur, gora sig all moöjlig möda, för att framställa bertigdömenas förhållanden och rättigheter i sitt eget intresse. Men det kunde dock ej undgå Svenskarnes uppmärksamhet, huru sallsamt det är att vilja ulgifva det, som tvenne ständssorsamlingar enstämmit förklara, och 75 adresser, från alla konter af ett land af knappt en million innevanare, stadsästa, för något annat än folkets verkliga röst. De insågo derför snart, att den Schleswig-Holsteinska frågan har en helt annan sida, och att Danskarnes sträfvapden stå i rak motsägelse med Tyskarnes goda rätt (!). Svenskarne och Norrmännen hafva blifvit opartiska i denna sak, och Danskarne hafva tagit det hlokaste parti — näml. att vid festen alldeles intet (?2) ) tala om det som de, utom festen dagligen uppställa sisom en lilssråga för Danmark. ock nu frågar jag: gilves det ett klarare bevis för orättmätigheten af dessa Danska partipåstaenden, än detta förbigående af ett, som de soregisva, för dem rent nationelt ämne, vid en fest, som uteslutande erholl sin tillvaro genom nationaliteten och för dess skull? Skulle det — och jag ville önska, att ett Danskt blad hade frimodighet nog att svara derpå — skulle det väl vara försvarligt och begripligt, att, med undantag af några få hänltydningar (sa mycket medzifves dock nu), denna propaganda och dess sylte, alldeles lemnades a sido (?), om det verkligen bade haft en äkta Dansk del af det skandinviska lifvet att representera? Skulle Svenskarne halva medaifvit detta, om det ej skett under en dylik förutsättning? — — Vi hafva ordagrannt ätergifvit denna del af den tyska författaros artikel, för att visa, huru sinnrikt Vid de öfriga något besynnerliga påståendena af den Tyslea förf., hafva vi åtnöjt oss med ett och annat frågoch utropstecken ; ; men hår hafva vi, med skal, satt två af det senare slaget ; ty något djerft är det, att. heldst i en så viglig sak, skrifva om hvad man antingen ej vet, eller också med flit ignorerur, neml. att det vid sednaste SÅ undinaviska fest i Köpenhamn, ej allenast taltes mycket och väl om Schleswig-Holsteinska förhållandena från Dansk synpunkt — t. er., bland andra, af sjelfva Laurids Skau, — utan jemväl å Norrmånnens och Svenskarnes sida visades mycken sympathi derför. Red. tt va vika för den andre i ädelmod, ech det motstånd