Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1845, sida 1

— Kusin; — sade han, — ni måste vara bra pickhägad att se det härliga Genua. Jag skall vara er ledsagare; och på min ära, råder jag er alt ingå på detta välmenta förslag. — Al allt milt hjerta, — svarade jag honom, lagande min hatt. a Trasico var nära all dåna. Anblicken af min fara litvade honom åter; han ilade efter oss på trappan och fattade mig i armen; sägande: — Nej, min unga vän, jag tål icke, att man på det här sättet släpar er åstad till er olycka; Riddar Ravioli kände sig mycket förolämpad af detta tal och sade; i det han tryckte ned sin hatt på ena Örat och strök upp Sina mustacher. — Hvad säger ni? Vet ni; herr notarie; att hi har låtit undsalla er nägra ganska obetänksamma ord? — Jag har iche med er cl göra; min herre, — sade Trafico, — gå er väg och lemna mig i fred. — Men jag, — genmälte Ravioli, — nar med er att göra och fordrar räkenskap.. — Ni skall få era pengar; — sade Trafico, — bara lemna mig i fred. På samma gång drog han Mig i armen allt hvad han orkade, för ati noctga mig all åter stiga upp med honom. Min kusin var dock icke den, som lemnade mig i sticket; ban fattade nug i andra armen; så att vi alla tres bildande en kedja; sprungo upp för trappan, ända till dörren. Här gaf Trasico, utan att släppa sill byte, ett skönt prof på sin vältalighet. — Min herre: — sade han till riddaren, — ni är mig en otacksam gök! Är detta täcken lör en ärlig mans Omsorger, modor och besvär. Jag är ju sa längt dagen räcker sysselsatt med. edra interessen. Tys mina herrar; önsken J. alt så veta huru det rätteligen förballer sig med denna arsssråga? Nå, emedan m nödgar mig dertill, hinder komma all lägga sig i vägen för uppfyllandet af testators vilja. — Hur då? — utropade riddaren, — nämn mig