Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1845, sida 1

Svärd. — Jag ser att jag har bedragit mig, — tillade han, kastande en blick på Jacyntha, som höll sig alsides; stum och ororlig; — men, vid Gud, om milt värjläste är af stål, så är dess spets skarp och jag uppmanar Signor don Gasparo Pedro Fontaro Y Mundez y Guyarez att icke möta den på sin väg, om han icke vill ska sa sammeten af sin drägt. Slutande dessa ord, satte Ferdinand sin hält på hufvudet, kastade mameln omkring sig och gick ut, innan ännu någon kommit att Öppna munnen till Svar. En timme före solens nedgång, skickade den onde, som ej viile låta påskdagen sluta, utan att ålminstone hafva plockat ett korn synd, don Gasparo på Ferdinands väg. Ferdinand vredgades djupt öfver det sorakt Jacyntha visat, vid uttalandet at hans namn; och seende sig så nära don Gasparo, sick han den tanken att söka gräl med honom, och han kunde icke hindra sig att sätta sin armbåge så hårdt mot hans bröst, alt han vacklade. — Herr riddare, — utropade Ferdinand, — ni har stött mig! Om ni ämnar all förolämpa mig, så skall ni gifva mig upprättelse derför. — Jag? — svarade don Gasparo, som var den fredligas e possessionat kring Sevilla. — Men det är ju ni som stött till mig. . — Godl! — svarade Ferdinand, — gör inte något buller, jag är till er tjenst. Två eller tre personer hade vändt sig om vid Ferdinands r st. Bland dem igenkände Ferdinand en ålventyrare-kapten, som skrattade i mjugg. — Ilerr kapten, — sade han till honom, — jag ber er, tjena oss såsom villne: se här år en ung herre, som utmanat mig alt slåss; han vill på Ögonblicket föra mig på vallarna. i — Men.... stammade don Gasparo. — Jag löljer er, —, afbröt kaptenen. — Frukta inte att genera mig, sådana tjenster nekar aldrig en soldat att uppfylla. . — Framåt då, — återtog Ferdinand.