Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1845, sida 1

114 2 ns! — — SS isåkasom ett sruntimmers postskriptum, ytterligare upprepar föreskrifterna i nämnde åe Absoluta veto är derjemte förbehållet åt konunsen, så all, om också ständerne uppgjort de bästa lagar, ett ord al honom är nog att hindra deras promulgerande, i fall de ej öfverensstämma med hans skenbara interesse; ty i verkligheten kan konungen ej halva nägot annat sannt interesse; än folkets. — Minha följande bref, såger författaren, skola framställa följderna för Svenskarne all hafva velat eftergöra Chinesernas kringskansande af sitt område, med hänseende till deras politiska institutioner, och huru de, för närvarande, strida bakom den vöfverstigliga mur, de sjellve hafva upprest mellan sig och framtiden, I sitt följande bref beråttar nu korrespondenten, huru; oaktadt allt det konstitutionella dagsverket, ändå på längt när ej hela nationen vore representerad, utan en stor; måhända den intelligentaste, del deraf, vore utesluten från representationen, samt framställer alla olägenheterna deraf. berefter visar han orimligheten deraf, att med en så inskränkt och stalionär slatslorsallning, dock tilldela nationen fullkomlig tryckfrihet; hvilket misstag vederberande också, 3 är derefter, mårkte och sökte förekomma genom tillsflickningen af indragningsmakten, ömklig och löjlig i åminnelse. Det är dock tvilvelsutan denna tryckfribet vi ha att tacka för det, att vi ej blilvit alldeles tillbaka på det politiska framskridandets väg. I få ord sammondrager författaren derester innehållet af 1509 ärs konstitution : Erkännandet och helgandet af alla rättigheterna ach privilegierna för nationens fyra politiska kategorier, omgärdad af garantier, som skulle försäkra dem om orubblighet, med en nästan fullkomlig pressens frihet! Orimligheten deraf omtalar ban i följande ord: ilvad synes er om denna vidunderliga motsägelse? Kan ni fatta orubb--: liga, menskliga inrättningar, orubbliga i nittonde århundradet, orubbliga i bredd med en fri press? År ej hufvudsaken hos en fri press just den fortfarande utvecklingen af intelligensen och derigenom det oupphörliga sullkomnandet af menniskor och saker? Synas ej Svenskarne hafva gjort sig mycket oudt, genom att, för alltid, hafva kringgardat sig med en jern-krets, under det de mot densamma rigtat en murbräcka, som, förr eller Senare; sönderbryter hvad som ej ger eltor för densamma? — Jo visserligen, tillägga vi ; men det är just derpå vi bygga värt hopp, att ej sor alltid vara uteslama från framtiden: