Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1845, sida 1

—————— — Efter måltidens slut ställde föräldrarne så till, all jag kom tll at stanna ensam med Rosama, Elisa och Armida. Jag måste 1 delta ögonblick halva gjort en bra löjlig figur, Icke desto mindre låtsade de unga flickorna sig vara mycket roade af alll hvad jag sade; och beromde min inleressanta konversation; man gjorde mig flera frågor ötver Noli och mina äfventyr på hafvet. . imellertid tyckte jag det vara tid för mig att åter tala med notarien. All min håg stod efter frihet; Jag ville återse Genua, men denna gången Som en stor herre med mynt på fickan, för nägra är sedan hade jag varit der som en faltig fiskar80sse i far mins sällskap. Man lät mig veta, alt herr Trafico, så hette notarien, väntade på mig. Jag fann honom i ett litet nätt galleri af glas; der han höll på att mata sina foglar. Notariens Papegojor, mycket öppenhjertigate, än hans döttrar, hade knappt bemärkt mig, förrän de på bästa vis började skalla ner mig. — Tyst, edra platidrerskor, — ropade herr Trasico till dem, — man ser alt mi på ofverfarlen från HBrasilien till Genua varit i sällskap med råa, obildade menniskor. Tyst lan ville tillochmed börja med ursäkter. Jag bad honom tvertom icke afbryta foglarnes pladder, emedan det mycket roade mig och jag bekomme en idee om sjomansspråket. Elter soglarnes matning, tvättade notarien händerna och förde mig in i ett kabinett, der följande samtal uppstod oss emellan: — Det är mig mycket kärt, min unge vän, att se er i skötet af min familj. Ni kunde sjelf bedöma den lycka vi njuta, en lycka som grundar sig på utofvandet al husliga dygder, en sann och h vande gudssruktan och mina dottrars och min makas förträffliga egenskaper. Ser ni, min dyre vän, det är icke godt att lefva allena, ty såsom det heter i den heliga skrilt ... Här gjorde han ett uppehåll, för alt lemna mig