Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1845, sida 1

Fislaarem i Noli ff) (EFTER JULES DE SAINT-FELIX.) Det vackra barnet fattade i början humör, men ändlligen gas, hon mig en vänskaplig blick, ja mer än det, en så hjertlig, ren och kärleksrik blick, å2t den grep mig in 1 själen, sedan skyndade hon bort på vägen till Noli. I en olivelund försvann hon för mina tjusta blickar. Nära en half timme förblef jag sittande på min klippa, förrn uli svärmiska betraktelser. Den älskeliga företeelsen hade gjort ett djupt int (ryck på mig Jag kysste skapuläret 5 eller 6 gånger, hängde det om halsen på mig och beslöt all aldrig lemna det ifrån mig. Glad och upprord förfogade jag mig bem till min bonin Dock kunde jag. vid inträdet i densamma, icke afrhålia mig från en Viss sorglig känsla; för första gången föreföll mig den så tom och öde. Följande dag, då jag höll på att packa in mina saker for afresan, gjorde pastorn i församlingen mig elt besök. D var en fyrtioårskarl, mycket lård och beläst samt derjemte en oförfärad predikant ylla, ha, tänkte jag för mig sjelf, onu kom mer alskedspredikan! Pastorn inledde samtalet med den frågan, om det verkligen var min oåterkalleliga föresats alt lemna församlingen. Jag pekade på mina saker. — Ja, — sade han, — jag ser att ert beslut är falladt, och hvarthän far ni? — Till Genua, herr pastor. Har jag icke der mina 50,000 Zechiner? — 50,000 Zechiner? — sade han, gnuggande händerna, — det är mig en vacker sumula! Dermed kan ni göra mycket godt. — Men, herr pastor, jag har föresalt mig att icke göra något ondt.