Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1845, sida 1

kor blilvit mjölkad, druckit af bans cider, o. s. v., o. s. v. For öfrigt halve vi uti vår ilrågavarande berättelse undvikit alla möjliga termer och talesätt, som sam kunde hafva eller få utseende af curialstil, dels derföre, att denna stil ofta faller in i det löjliga, dels ock derföre, alt den röjer en underdanighet och en slafviskhet, som stå i den mest skätände kontrast till tidsandan och de frisinnade läror, den förkunnar. Att vi fördristat oss yttra; det H. M. Konungen af mången svensk man benämnes afolkdrottena, kan väl i den Konstilutionelles ögon vara ett oförlåtligt fel; men vi tröste oss med den tankan, att vi icke hafve sagt någon osanning, och att alla de, som af detta vårt yitrande kunnat blifva förledde att afvika från rätta stråten, snart vid den Konstilutionelles ledande hand oc under åhörande af hans å4varningare, skola blifva återförde på densamma. Troligtvis emedan den konstitulionelle icke funnit sina af oss nu anförda anmärkningar nog åi sak dräpandes, bar han, under samma rubrik: 4GöÖtheborgabladet och förtjusnings seberna, gifvit oss en sparrlakanslexa för det förment otillbörliga i ett af oss säldt yttrande om de bekante akonsinärernee Nyman och llasse, hvilka vi hafve sagt kunnat förtjena en allvarligare näpste än den, som de i och för sitt beteende mot en deras medtäflare fingo vidkännas. Detta vårt yttrande tyder den Konslitutionelle så, som skulle vi hafva cuppmanat den oroliga massan till öppen oordning, till öppet väld.A Jo-jo, vill den Konstitutionelle komma i krakål med någon, så letar han nog alltid upp något att hänga sin hatt på. Vi få imellertid underrätta den Konstitutionelle, att den enåpste, hvilken vi ansågo osvanbemälte konstnärer sförtjena, den — erhöllo de verkligen: de måste nemligen hals öfver hufvud lemna staden och orten, fingo ej mera härstädes gifva bvarken ordinära eller extra spektaklers Vi kunne således för något öfverträdande af det rätta och tillbörliga i detta fall icke hafva äran alt etaga den Konstitutionelle i handa och skole äfven framdeles söka ställa oss så, att vi icke behölve göra det; men vål vilje vi, i den händelse, att någon nodsvärtningsparoxysm ånyo skulle komma öfver honom, va till bands, för att, om möjligt är, söka bringa honom till förnuft och eftertanka igen. Då vi, efter det, som nu oss emellan blifvit yttradt och anmärkt, kunne taga för afgjordt, att den Konstitutionelle mot oss tillgri