Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1845, sida 1

—— —-————————————— ——————— mande utseende — Känner du ej konungens kärlekshistorier? — Hvem känner ej dem? — ålerlog Markisinnan hastigt — Men man måste säga, konungen är ej mera ung. Denna obeständighet, ett af hans karakters hufvudfel, försvinner med åren; hans hjerta, sade han mig, har behof af en upprigtig och varaktig tillgifvenhet. Sannerligen tror icke jag, och jag är derom fullt öfvertygad, att du, med din ungdom, din skönhet och dilt förstånd, lätleligen skall betaga honom denna flygtighet, som mu förskräcker dig. Han tillade, väl förståendes, att hans verkliga mening — Oh! jag gissar den! — asbröt den unga flickan, blifven allt mer och mer alvarsam. — Alt upphöja — forisatte Markisinnan högtlidligt — till sig på thronen, föremålet för sin sista kärlek. i — Han sade mig detsamma — återtog Ondine bedröfvad — Men Margaretha af Valois? ... . .. — Men den Helige Fadren? ..... — återtog Markisinnan med ett sataniskt smålöje — Clemens VIII har han ej den gudomliga rättigheten att upplösa alla giftermål? Ondine teg, hon var synbart rörd. — Se så, min kära Ondine — fortsatte Markisinnan; begagnande sig af det vankelmod dessa ord åstadkommo uti hennes unga systers själ — fatta ditt beslut. och bryt en förening, som är skymfiig både för din familj och dig sjelf. Skrif genast till Bellegarde, hvad jag ddicterar. Konungen blir dig oändligt tacksam för detta offer, och jag åtager mig att framföra dotta bref. — Nej det är omöjligt! — Delta försakande är din pligt, min syster. — Jag har ej slyrka ..... i — Jag skall understödja dig, emedan du är så svag, jag skall dictera och du skall skrifva. — Du vill då krossa mitt bjerta!