Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1845, sida 1

här ofvan anförda, och vi skulle då på intet vis halva förundras oss, i händelse det fallit någon af våra publicistiska medbröder in att yttra, det vi burit oss ät som några extra ordinära tölpar, utan all takt och känsla för det passande. — Ett helt annat förhållande hade varit, om de isrågavarande festiviteterna, hvilka den Konstitutionelle, i likhet med en annan tidning, hedrar med predikatet anarrspel d, föranstaltats ex officio, för blotta brukets och konveniensens skull. Vi kunde då, utan att alltför mycket stöta mot grannlagenhetens och gästfribetens fordringar, hafva yttrat vår enskilta tanka, så väl om de anställda festligheterna, som om sättet, hvarpå de borde uppfattas och tydas. Mer än gerna medzgifve vi, alt de penningesummor, som uppofiras vid tillfällen, sådana som de ifrågavarande, kunde på ett vida bättre och ändamålsenligare vis användas, och vi tro äfven, att H. M:t Konungen helst skulle se att så skedde; men detta berättigar oss på intet sätt att benämna dem, som icke dela dessa våra åsigter, narrar, eller deras i all välmening och hjertlighet träffade anordningar anarrspel. Dylika benämningar är det den Konstitutionelle och hans vederlikar förbehållet att komma fram med, och vi hafve mycken anledning att förmoda, det ingen missunnar dem detta deras privilegium exclusivum. Hvad nu sjelfva den så kallade elysande berättelsen ( beträffar, så var den blott en trogen framställning af företeelserna, sådana som de i verkligheten af synoch börsel-sinnet uppfattades och förnummos, utan alls några egna tillsatser eller öfverdrifter. Att foglarne, bländade af eldskenet och uppskrämde ur sina nästen af de väldiga hurraoch vivatropen, i stora flockar kretsade öfver folkmassans hufvuden, slogo in genom de öppna fönstren och läto fånga sig med händerna, är — bokstafligen sanning; men på intet sätt hafve vi hvarken sagt, eller ens antydt, att detta skedde aedagen till ära Vi berättade det blott som ett faktum, utan alla bade föroch eftersatser, och vi tycke än i denna stund, att detta faktum kunde lika väl förtjena att anföras som många andra, t. ex. alt Regeringen den och den dagen haft sammanträde; att mamsell Högqvist den och den dagen rest bort från och den dagen återkommit till säderneslandet; att riksdagsmannen den och den baft en sexa der och der, vid hvilken mycket kostiljösa tal vankats; att den unga drottningen af Spanien besett en landtwans ladugård, åskådat, huru en af hans