Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1845, sida 1

Omdimne,) EFTER ETIENNE ENAULT. — Man skulle sannerligen kunna säga alt de gisvit akt på hvarandra — sade hon. — Jag ser mölet i parken mellan Roger och konungen! — livilken slät figur skola de ej göra der båda två! — Du kan heldre säga: palla tre. Ty i sanning, jag lär ej bliftva mindre löjlig än de båda älskarna. — Ah! hvad ämnar du göra? — Ja, jag vet sannerligen ej sjelf ....... de kunde mycket heldre presenterat sig i slottet än all göra sin ankomst så mysterios! Hvad skall väl ett sådant sätt alt bestorma hagtorns hacken betyda? Eflersträsvar ej den ene min hand? Och den andre är Ju en konung? En konung! — Bevilja det ej — slutade Markisinnan med ett Machiavellistiskt småleende — Hvad tycker du väl min kära Ondine! karlarne önska detta satt att gå tillväga; de inbilla sig att det för dem närmare till malet. — Ilvilken galenskap! — Aro vi då alla ej litet galna? och du i första rummet. — Huru så? — Ob! jo! — fortfor Markisinnan de villars — du mäste vara litet galen för alt kunna älska Bellegarde. — Det är en sa vacker karl, Juliette! — En simpel adelsman. — Han har så mycket förstånd! — Och liten förmögenhet. — Läs om hans bref: hvad det är kärleksfullt! — ditt ställe skulle jag skicka honom ett svar, mindre kärleksfullt, men desto mer talande. — Nå! hvad skulle du då skrifva? — Kort och godt: Min Herre! ) Se N:o 215.