Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1845, sida 2

satta för öppen täflan red utlåndningen, helast utan, eller åtminstone blott med mättlig tull, så hade sabrikörerne varit tvnngna att, såsom denne, slösa mindre på sina bus, sin besvämlighet, sitt lefnadssätt, leverera bättre vara for bättre pris, samt derigenom fatt en afsätining, som tillatit dem att utvidga sina fabriker, så att de kunnat förse landets behof. Att det kunnat ske är säkert; ty fastån vi ej vilja tvista med dem om kalkyler, så är det ett faktum, att utländska kläden, vaktadt smugglingskostnaden och risken, af samma sinhet som de svenska, säljas till minst 33 3 procents bättre pris. Hur det låter sig göra, oakladt arbetslönerna utomlands äro högre och man der ej heller bar ullen tullfritt, lemna vi derhän; om de förstå att af gröfre ull göra sinare kläden 0. s. v.; men nog af, sanut är det, ty känd sak är så god som viltnad. Hvarför då ej följa med sin tid, hvarfor ej göra på samma sätt, hvarför ej lära af utländningen, som Peter I lärde att slåss af Carl XII? — Emedan man i sin blinda säkerhet, bakom tullförbudet, ej tror sig behölva det. O! förblindade verld, hvart rasar din flärd ? — Foljderna se vi nu. Trots alla, ej allenast skyddstullar, nej, rakt utaf, förbud, ligga våra klädesfabriker i själtåget, och så skall det gå med alla fabriker, med all rörelse, om man ej liter den fritt tåsla med andra. Detta är en så obestridbar sanning, alt den ej mer borde behofva bevisas, och dock finnas ännu de, som, på lif och död, försvara prohibitiv-, tulloch skrå-systemet. Dock kullröstade de tre konsumerande stånden, som slutligen ändå få betala fiolerna, det tredjes, som lefver på konsumenterna, förnustiga förslag vid senaste riksdag att borttaga förbud ur tulltaxan. Hvilken blindhet, hvilken fåvitskbet att vilja bibehålla en sak, som, i stället att skydda och understödja en näringsgren, undergräfver den, förorsakar dess tranad och död, och likväl kostar folket så oerbördt! — Norrköpings klädesfabriker ge oss ett talande bevis derpå, och Stockholms klädes-, siden-) och andra fabriker skulle göra detsamma, om de ej, proportionsvis, vore alltfor obetydliga, för att ha något märkbart inflytande. Imellertid se vi dock, att dessa, liksom andra fabriker i vårt land, endast föra ett skeulif, isynnerhet de mest al prohibitiver kringgärdade. Således hotas vi med alla en fabriks-stats olägenheter, utan att ega nagra af dess tördelar, När skall man en gang inse detta? Männe ej det nuvarande missforbällandet i Norrköping en gång skall öppna ögonen på vederbörande? Det bör åtminstone visa dem, att den väg, de hittills gått, varit fullkomligt ändamålsvidrig. Skola de då ej en gäng försöka den motsatta? Skola de ej en gång vända sig från tvänget till friheten? — Alt det ej kan ske på en gång, är naturligt; men inom 40 om ej 53 år, bör allt, utan skada, utan hästig rubbning i våra närvarande onaturliga industriförhallanden, kunna vara tillåtet till införsel mot billig, högst 20 proc:ts tull, och de sabriker, som dervid ej bära sig, de kunna det ej, uppofsrade man också derför hela den öfriga nationen. De som blifva stående, stå deremot fast på egen, sjelfständig grund samt skola ej vackla eller falla, för en eller annan tillfällig stagnations skull och vi äro olvertygade, att de flesta skola bestå profvet; ty hvarför skulle ej svensken, bekant för sin mekaniska fallenhet, likaväl kunna drifva en fabrik, som utländningen, endast han blir tvungen dertill, genom en fri, öppen täslan; men denna sporre beböfver hans medfödda tröghet också mer kanske än någon annan. Vi tro oss nu, fastän i korthet, solklart hafva ådagolagt, att Prohibitw-systemet, i anseende till de misskalkyler, hvartill det förleder, är första orsaken till det nuvarande missnöjet, inom sabrihs-våsendet i Norrköping; derför bort med denna naturliga orsak till det nu herrskande onaturliga förhållandet mellan sabrikörer och arbetare derstädes, ett förhållande, som eljest o) Det svenska sidentyget anses visserligen, i allmånhet, bättre än det utländska; men det är alltför otillräckligt och öfverhöfvan dyrt. Hvar2A2 70 2 ii... 7. A5