Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1845, sida 1

— X . : fästa sig, oakladt deras slyglighet, outplånligt för mianets öga. — Sjelfva staden Helsingör är lika lislg som treslig, och öfxerträlsar, i lorra fallet, proportionsvis, sjelfva Köpenhamn, hvaraf det tycks vara en miniaturbild. Tätt vid staden ligger det täcka Kongl. lustslottet Marienlyst, för hvars försköning naturen gjort mycket; men konsten deremot något till att göra det fulare, nämligen genom placeringen af några daliga statyer af hvilstruket bly. Det märbligaste i den vackra parken är Hamlets så kallade gral, utmärkt al en, med lindar planterad, kulle och en hög slenkägla. Det må nu vara sanning, eller dikt, så återlöres tankan derigenom lisligt till Shakespeares måhända snillrikaste skapelse och derjemte till allt, hvad denna gi.anliska ande frambragt, och käglan förvandlar sig till ett jättefinger, som pekar mot evighetens rymder, denna andes ursprung och hem. Oaktadt sin oregelbundenhel, upphör Krono: borgs slott ej alt vara skönt i sitt slag, med sina spetsiga, utsirade torn, sina spetsar af sten 0. s. v. men, såsom fästning, tycks det ej kunna erbjuda något starkt motstånd. bet ligger alltför öppet. Sedan man tagit dessa konstens och naturens märkvärdigheter I ågnasigle, återvänder man med samma behagliga känsla till Helsingborg och njuter af utsisten från en annan sila. Slilla, men dock snabbt, glider ångfartyget in i hama-bassinen, mot hvilken kanbända kunde anmärkas, att den afrundas allt för mycket, och derigenom ej går så mycket på djupet som den borde, för att losva varaktig nytta. Visserligen muddras der jemt, sor att hålla bassinen ren och, om måjligt, sordjupa den; men dels äro muddrinasverktygen alltför osullkomliga, dels hindrar stenbottnen all fördjupning, utan sprängning, och sker den ej, så spa vi, all hamnen, kanske inom nägra decennier, men säkert inom ett par sekler, blir obrukbar, och det vaekra arbetet, som tycks trotsa ärhundraden, blir fåfängt, samt Ilelsingborg förvandladt till en landsby. År man i Helsingborg, så bör man ej underläta att besoka Kulla-Gunnarstorp med sin sköna park: IIÖhanas med sina märkvärdiga stenholsgrufvor, och stensamt stenkärlsbruk; det täcka Krapperup och Kullen med sin nya vackra blänklyr. betta underläto vi ej heller. Hvad som förundrade oss var, att hufvudbyggnaden på Kulla Gunnarstorp alldeles icke svarade mot parken. Der är ett ganska ordinärt hvilt stenhus med gula fönsterbagar och dörsrar, utan all både äldre och nyare arkitektur.