Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1845, sida 2

Stadsfiskalen gick tillochmed vid detta tillfälle så länat i sitt tjenstenit, ott ban yrkade anvar äfven a Berndt Olsson för den al honom Sven Barseason tilldelade örsilen, å hvilket yrkande dock hätten, alldenstund Sven Börjesson icke deri instämde, ej kunde fästa något afseende. Så slöts detta, icke i och för siz sjelft, utan genom föär gresvens och landshöfuingens obehöriga mellankomst, märkvärdiga mal, — och puecist så hade det slutats, äfven om lr grefyen och landshöftlingen allrig blandat sis i detsamma. För Ur erefyen bade dock detta sednare varit vida bättre; ty Ib :mo hade han icke nedsatt sin egen värdighet genom att i en dagbok uppträda med en anklagelse, erundad på sladder, och som, enligt hans eget erkännande, ingenting bevisade; 2: d o hade han undvikit, att för alimänheten ädagalägsa den oreda, som mätte räda i hans tankegång och på hyilken hans anmärkninsar asgifsa ett det mest ågonskenliga bevis; 3: tio hade han sluppit att göra sig känd för att löpa ästad i ogjordt vådero; 4: to hade han icke gjort sig löjlig genom att i en och samma sak uppträda bade såsom anklagare och domare; 5: 10 hade hans specimen still ingen icke nu, till de resaudes stora forlustelse, stätt och skylrat i dagboken; och 6 :to hade han undvikit, att i Gotheborgs åttonde Handelsoch Sjöfartstidning få läsa alla dessa anmärkningar mot anmärkningarne. ä( AARssnh33 :iiiii —f