Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1845, sida 2

III. GÄÅf. GES. Belägringen forlgjck ända till nattens inbrott, utan alt insurgenterne ha: de vunnit någon betydande för del, under det de förlorade mänga af de sina. Cecco sjell erhöll ett sår genom ett slungadt kastspjut, och förklarade, pinad ar smärta och Äharmsen öfver sitt missöde vid belägringen, att, om fästningen icke uppgåfves till honom följande eftermiddag, skulle grefvens trenne barn varda upphängda uti den framför citadellet uppresta galgen. Detta budskap emottog den hjeltamodiga grefvinnan med förakt, ehuru djup smärta bemäkt igade sig hennes inre. Sedan hon lemnat sästningsvallarne, begaf hon sig in i ett rum, och lät skicka efter kommendanlen. När de voro allena med hvarandra, sade hon : — Ni har hört Ceccos hotelse, Malvezzio. Tror ni, alt ban skall sätta den i verket? — Jag kan icke dölja för er min fruktan i detta hänseende, Madame, — svarade denne. — Skulle icke frul. lan för min onkels, hertigens af Milano hämd afskräcka honom derifrån? — Jag befarar, atl den icke skulle, Madame, — genmiälde kommendanten, — påfven och Lorenzo de Medicis äro på hans sida. — Så måsle då barnen räddas i natt, — sade Catharina. — Gilve Gud, att det bara låte sig göra! — invände Malvezzio. — Men citadellet är ömbräridt af våra fiender, och palatset blir utan tvifvel strängt bevakadt. — Icke desto mindre skall jag allt hilla på någon ulväg, för att komma ditin, — svarade Catharina. — Mitt lif står till er tjonst, Madame, — sade Malvezzio. — Befall, att ett utfall skall göras emot insursenterna och jag vill ställa mig i spetsen för detsamma. Men jag säger er på förhand, att det kan medföra vår urdergäng.