Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1845, sida 1

sednare högst förderflig grad, bvarvid man dock i det allmänna bruket finner ett åtminstone skenbart, ehuru i sjelfva verket bedrägligt, stöd för rättvisan uti silt handlingssätt. Man besinne t. ex., alt en stat-torpare för ett semesterlost, till årets hvarje arbetsdag utsträckt tjenande i de tyngsta arbeten, under hvilka han är utsatt för alla verkningar af vårt bärda och oblida klimat, aflöhas med vilkor, som efter olika orter och busbondesolkets srikostighet variera mellan 400 å högst 150 riksdaler, eller per medium uppgå till 4235 riksdaler i ett för allt. Då nu skäligen måste antagas, att den piglösa stat-torparhustruns arhetstid upptages af hushållets och en hop oförmögna småbarns omvårdnad, så följer att dessa 4235 Rdr måste lörslå att fylla en hel samiljs alla både materiela och intellektuela behos. Åf herrskapslesvernels grunddrag att icke medsilva umgängelse med tjenare följer en högst allmän obekantskap med verkliga beskaffeubeten al arbetsfolkets lefnadssätt, och denna obekantskap utestänger från folket de välgörande verkningarne af herrskapsklassens oftast egande godhjertenhet, som skulle framkallas, om en närmare umgängelse finge åskådliggöra arbetsfolkets verkliga tillstånd. Huru pass tillräcklig den omförmälda underhällssumman af 4235 Rdr för en hel familjs alla behof per år är, det finnes lätt, om man betänker, alt 425 Rdr utgöra endast ungefär hallva ärsräntan af en ester tidens föreställning verkligen tarflig herrskapsfamiljs blotta bosällning. Vi kunna icke utan den sorgligaste hänsla rigta denna jemförelse mot kostnaden af etablissementeerna och derefter lämpade lefnadskonsumtionen inom kretsarne af de egentliga lyxens och vållefnadens skötebarn. Men för dessa ofta mera tanklösa eller lättsinnige, än hårdbjertade och kallsinnige njutare, äfvensom för oss herrar i allmänhet, är det nyttigt att veta och under vårt dagliga lif flitigt föra oss till minnes, all en stor del, sannolikt flertalet af de mot ett hårdt klimat kämpande svenska kroppsarbetarne, under deras bedrifvande af mer och mindre tunga sysslor från otta till qväll, vederqvickas af ofta ingen annan föda, än potatis, doppad i sillsälla, vattvälling, eller likartad annan kost; och buru pass öfverskott af arbetslönen kan genom denna magra lesnad besparas till andra bebof, utöfver lissuppehället, det skönjes af det hos arbetssamiljerna högst allmänna förhållandet, alt ofta endast hussadren och kanske