Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 augusti 1845, sida 2

Från Skara berättas en löjlig apassjasan, som träffat II. H. Erkebiskopen under bans färd till hemmet från badet i Warberg och besöket i Götheborg. I närheten af hknebacken blef han nemligen på en påle vid landsvägen varse en i ram insaltad tablå, som hängde och rörde sig för vinden. Undrande, hvad detta kunde vara, befallte II. II. sin kusk balla och tillsade honom alt efterse, hvad det kunde vara för slag, som man så der till allmänt beskådande uthängt. kusken gick; men hvad han vid återkomsten berättade för sin husbonde, vet ingen. Blott det känner man, att H. II. något tvärt och bäftigt tillsade husken att sälta sig upp och köra. En resande, som tillfälligtvis varit åsyna vittne till detta upptråde, tattades älven al nysikenhet att fa lära kånna innehållet af den mystiska taflan, gick fördenskull dit och fann — den i Stockholm öfver I. HH. utkomna karrikatur, i hvilken han soreställes åkande i en vagn, dragen af ullvar i fäörakläder.? Ölverraskad blef den nesande; men ännu mera ölverraskad måtte utan tvifvel den, som upptåget gällde, hasva blifvit. — ll. IH. är mycket alskad, äfven på landsbygden, som man ser. Nå-nål! han förtjenar det också i sanning, han, som berömde sig af att vara (Juslum tenacem proposili rirum, Quem cirium ardor prara jubentium Non — — — — — — Mente qualit solida, — — — och som icke ens en bo n d e k un g, såsom man påstår, att vissa Högvördige och llögvälborne kalla den Regent, hvilken för närvarande innehar Sveriges thron, skulle kunna bringa från hans vägars villo.