GÖTTIERORG. Lii N:o 182 af odetatjugondeförssa Åstonbladeso, sor Lördagen d. 9:de innevarande manad, balva, i anledning af en mellan var tidning och pden KOnshiftubionehseo uppkommen skriftvexling, svar blivit oss afsordrade på åtskiltisa frågor, hvilka dels röra vär en gang intagna s:ällning till Regeringen och biusvudstadens liberala, periodiska press, dels sbålen, hvarsare vi, uti en till oden konstitulionellev adtesserad artikel, kallat honom ovä r vano och sagt oss vi e ke vilja draga hans ärlighet och fosterländskhet i tvifvelsmal.9 Vi za nu, enliat ett af oss lörut gilvet löfte, att i ordving besvara dessa sfrugor. liandelstidningens ställning till Regeringen, och ors ken till det af dess Red. visade omisstroende mot de publicister, som ifran början konseqven! kämpat sor de liberala ideecrnas och de demokratiska institutionernas utvechlinao, uppfattar och bedomer Åfstonbiladet på följande säll: Götheborastidnin:en är, så sidt vi hunnat fatta, ingalunda al föresats alvost sinnad mot den änya styrelsen; den har sast mer bevisat motsatsen vid flera tillfällen, genom artiklar, nvari den, med anledning af liberala regeringsatgärder, egnat konungen sin varma hyllning. Men den inser nogsamt hvad hela solket instohtmässiat känner, att sor samhällets hamskridaude på förbä tringarnes bana, ingalunda ar noa med den goda viljan från RBezerinaeus sbla, älven om den vore gansha last; den känner. lika med allmänbeten, att det inharnerade motstandet al den gamla surdegen, at alla interessen, som koalisera sig mot Reseringen blott för motståndets skull och i hopp att Konungen, uttröttat dervid, slutligen skall hasta sig i deras armar, icke han brytas af Regerinzen easam, att bennes kraft sball blilva alldeles otillräcklig, så framt den icke sörstärkes genom icke blott understad, utan åfven purychning al det allmänna sånkesället; uja, all dessutom mer än sannolikt fordras någia vigtiga lorandrinear inom honseljens perPsonal, innan nagonting verksamt år att hoppas; ty icke han konungen komma länsat utan Ven krattlutl och enig minister. Fran denna ståndpunkt uter det naturhatvis lått förklara sig, au Gotheborgstidningen möjlivtvis kan sruha, det naera af de sorra opposittonsbladen, t. ex. Aftonbladet och Dagligt Allehanda, af sitt fortroende till konungens redan visade liberala och adla tänkesätt, blifvit på visst sätt afväpnade från sin viatiga och ansvarstulla roll såsom väktare af folkets rättigheter och derjöre skulle låta sakerna så som de kunna, utan att med samma nit som sorr framställa nodvändizheten af de grundsatser, för hvilka de bhittills hämpat. Aftonbladet har begärt vårt utlåtande, huruvida det misstasil sig något i detta sitt räsonnemang ofver vär uppfattning al vår och den liberala dalens af Stockholmspressen ställning till uvarandra inbordes och til Regeriugen, och vi få till följd deraf lemna det svar: ÅAftonbladet har icke misstagit sig hUrulinnan; det bar INerton sanska rätt och skarpsinniat bedömt så väl det ena, som det andra, och det sägnar oss innerligen, alt det så gjort, alldenstund nagot misssorstand Handels idningen och de stora tidningarne emellan icke nu mera gerna han eva run, äfven om vi sor sare, att vill dem lisa ett visst misstroende, tills de visat Sig se sakerna ur samma A som vi, d. ur samma synpunkt som folket kndiin : mässigt betraktar desamma. Det är imellertid bade för Aftonbladet och Dagligt Allehanda mycket lält, att, om de så för godt finna, aslågsna hvarje misstanka hos oss, att de på visst sätt blifvit alväpnade från sin vigtiga och ansvarsfulla roll såsom väktare af folkets rättigheter. De uta sker: när de visa sig strängt vid2 DUUwe Anna dÅA A2