Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 augusti 1845, sida 2

— — dantande Grander bibehöll sig den unge statssekreleraren Antonio Perez utan alt ega annat stöd, än det hans talanger och en klok och fruktad despots tillfälliga ynnest förlänade honom. Knappt väl introducerad vid hofvet, hade Antonio redan med lätthet utforskat alla dess personligheter och hemligheter; endast Konungens karakter lyckades det honom icke fullkomligt att så reda på. Philip, detta vidunder till despot, sin tids Tiberius, hyllade och dref, om ock icke uttalade, Ludvig XIV:s bekanta sats: nStaten, det är jago, och hos Honom var, så all såga, monarken allt, menniskan intet. Ofta visade sig en skenbar motsägelse i hans handlingar, under det han som konseqventast fullföljde sina hemliga planer och assigter. Hans kropp var förstörd, utmerglad, i följd af de häftiga passioner, åt hvilka han ofverlemnat sig i sin ungdom. Ovinnokärlek blef för honom alltid ett behof, men enär hans äfventyr i denna väg sällan kommo för allmänhetens öron, så bekommo hans mätresser aldrig inflytande på statsangelägenheterna. Prinsessan af Eboli var, såsom förut blifvit nämdt, den enda qvinna, som utofvade något varaktigt välde öfver denna strälva själ. Som intet uppträde, så vedervärdigt det än måtte vara, förmådde att röra eller skaka denna tiger i menniskoskepnad, så förrådde alldrig eller hans melankoliska drag, hvad som föregick i hans inre. Under det de förfärligaste, vildaste lidelser drefvo sill spel på djupet af hans själ, blef ytan fullkomiigt lugn. För sin egen del försmådde han prakten; men hos sina undersåtare såg han den gerna. Utaf vana och öfvertygelse var han en ifrig anhängare af sina fäders religion, men han höll dock alltid de andliges anspråk, för så vidt de stredo mot de kongliga prerogailverna, inom tillbörliga gränser; Inqvisitionen beskyddade han, emedan den var ett verktyg i hans hand för vinnande af politiska syftemål. Förbrytelser, som han icke ville strasla, brukade han ati fullkomligt blunda för. Uti hvad som rörde statens göromål kände han ingen ef