Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1845, sida 1

sidan hafvet, på det att du icke skulle kunna säga: Hvem vill genomskära hafvet för att förskaffa mig det? Det är i dig sjelf, i ditt eget hjerta. — Ett långvarigt lif, detta de första religionernas allmänna löfte till sina dygdige bekännare, är här den första belöningen; det be: ledsagas al sina naturliga följesvenner: sundhet, välstånd, lycka, rika skördar och nåd inför den Allrahögstes ögon. Detta är husvudsumman af det Judiska folkets moraliska lagar under den första perioden af dess tillvaro. s Den andra perioden är Judaas heroiska tidsålder. IIistorieskrilvaren Josephus bar skildrat dess dramatiska tiltdragelser. Jesus södes, Jerusamlem forstöres; den tredje perioden tager sin början. Görande sig till ett redskap för de gamle proseternes spådomar, krossade Romarne denna lilla, isolerade och stolta nationalitet, och förföljde med häftighet de spridda qvarlefvorna af densamma, hvilka de påträffade öfverallt, alltid hårdnackade, alhtid strälvande att förena sig i små samfund, likasom stycken af en på flera ställen afluggen orm söka att sammanfoga sig med hvarandra. Romarne förföljde detta folk med en sådan brinnande ifver, att de till och med sökte alt utplåna de skrilna minnesmärkena om deras tillvaro. Då de icke kunde bringa åjudarnes konungo in i sitt pantbeon, så sträfvade de att tillintetgara honom. De trodde sig åtminstone hafva tillintetgjort de böcker, som inneböllo hans lag. Men tre århundraden sednare böjde Jerusalems erösrare sill hufvud för den religion, som var stiftad af en son af Judga be kristne, som hade gjort sig till bevarare af Bibeln, förvarade den ål dem, som bade öfverlemnat dem densamma. Ack! det var blott till evig oro för Israels vanartade slägte. Troget sin nationalstolthet hade det under sin landsflyktighet förlorat de sanna traditionerna ur de mosaiska lagarne, som gjorde det till ett af Gud utkoradt folk. Förglömmande Judendomens lärosatser, hade Judarne blott bibehållit dess öfvertro och plumpa ceremonier, och deras prester skyndade med att återuppbygga den bizarra byggnaden. Talmud blef lagens sanna bok, det enda man studerade; det enda heliga och kanoniska. vilka nu ån orsakerna äro till den eviga tillvaron af detta folk, som hvarken kan lefva upp igen, eller dö, så får man icke söka den endast i nationernas materiella historia. Säkert är, att om kristendomen i ordets egentliga bemärkelse