Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1845, sida 1

ö heten. Fröken märkte snart, all kardinalen ville roa Sig på hennes be kostnad och en gång rigtigt få skratta; men höna var å etia sidan lill. sill lynne Fanska godsint, a andra sidan avsåg hon sig böra hålla 7 sod min i dåligt spel; hon sade dersor till Richeteu: — Jag märker väl, all Eders Eminens vill skratta ät mig. Gå gerna på dermed, så mycket Eders Etninens behagar , det kan aldrig sal a mig in alt deröfver blifva stott eller harinsen. Ni är en stor man, och en sådan måste hela verlden stå till tjenst. Om jag är nog lyc hlig alt kunna bereda Eders Eminens ett muntert Oc Conblick sleris enom, alt jag sörunnar er all skratta åt mig, så är jag stolt derofver och räknar mig det till den högsta ära. Kardinalen blef ganska förvånad öfver den gamla damens sinnesnärvaro, gjorde henne sina ursänter och sade, vändande sig mot Bois-Roert: — Man måste på något sält hålla fröken de Gournay skadeslos för vår oh öflighet. En årlig lisstidspension å 200 Ecus vare bestämd för detta ändamål. — Godt, — svarade Bois-Robert — men finge jag göra Eders Eminens uppmärksam deruppå, att äfven en gammal trosjenerska hos fröken de Curnay sätter sin förtrostan still Eders Eminenses nad. . — Sannt var det, denna måste hafva 50 Ecus om äårel. ben skälmen Bois-Robert, ihågkommande kardinalens ömma passion för kallor, gentog: — Fröken de Gournapy har äfven en katta, skall det arma djuret blifva alldeles lottlöst? : — Gud OSS bevare sör en säd: in orättvisa, hon skall erhålla en pension af 20 Ecus om ärel Bois-Robert såg nu, att kardinalen var vid rigtigt godt Ivynne, och ullät sig derför all göra den anmärkningen, alt kattan nyss sått 4 ungar. Leende utropade kardinalen: