Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1845, sida 1

än under namn af pant, samt att disposilionsrätten öfver detta hypothek icke varade längre än 50 är. För att undvika en accumulation al förmoögenheten inom vissa familjer, tillät han döttrarne, att, när inga manliga arfvivgar sunnos, ärka älven den lasta egendomen. becimerande den rikes förmögenhet till sordel för den fattige, sökte han, om icke just att göra allas vilkor lika, så dock att trygga allas tillvaro och uppehälle genom en billig fördelning. Fordringsegaren kunde icke taga gäldenärens säng, icke eller hans verktyg, eller hans kläder; herremannen blef ålagd, att vid hvarje dags slut gifva arbetaren sin förtjenta lön. Tvenne ögonviunen skulle med sin utsago styrka en förbrytelse, för hvilken den ankl: igade kunde domasskyldig till döden. Den otuktiga qvinnan hade sig i lagen förvarad samma rätt, och prolvet med det bittra vatten, som presten tvingade en anklagad hustru att dricka, gaf domaren ett vidt salt för hans blifvande utslag i saken. — Utan att göra Judarne till en mililärisk korporation, såsom t. ex, Spartanerne, använde han hygiånens lagar i regler för måltiderna och klädedrågten. Nykterhet, denna sedernas väktare, menniskokärlek och sociala blisder utgjorde husvudgrunderna för den mosaiska lagstilningen. Moses söreskrilter med alseende på främlingar voro mera liberale, än de, som nu herrska i Tyskland. åbrindra digo, säger ban olta till sitt folk, gerinra dig, att du sjels varit fattig och en srämling i Egypten! bet var Jesus förbehållet, att, i en sednare tid, föralla menniskor upprepa det budord, som Moses gilvit Judwas innebyggare: aAlska din nästa såsom dig sjelsly Långt ifran att uttala en sorkastelsedom öfver naturens och hjertats känslor, ville Moses förädla dem och göra dem lagliga. Ått presterne skulle vlja sig unga och skona fickor till ledsagarinnor genom lifvet, och att de skulle afballa sig från prosana qvinnor, äfvensom sran enkor, voro föreskrifter i hans lagstiltning. Han srammanar icke för den uppskrämda inbillningskrasten algrundens skräckbilder, som hotande träda fram på andra sidan grafven; icke heller smickrar ban deras sinlighet med förhoppningar om blilvande srojder i ett Elysiums lyckliga boningar. aSe!o säger han till sitt folk, jag bar för dig framställt lif och död, det goda och det onda; du behofver alltså endast välja. Välj det goda! Det är icke i himmelen, på detatt du icke skulle kunna säga: IIvem vill stiga upp i himmelen för alt hemta mig det? äcke heller år det på andra