Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 juli 1845, sida 1

sin lisstid aldrig upplefvat en angenämare stund, än den närvarande, och att hon ingenting innerligare önskade, än alt räll snart åter få hafva det nöjet att se herr Racan hos sig. Nu återgick hon till sitt afbrutna arbete, men innan hon åter hade hittat på den tanken, hon måst öfvergifva jagten efter vid chevalicrens besök, anmäldes elt nytt besök, och insteg Ivrande med de orden: — Det är visserligen ganska oartigt af mig, högtärade fröken, alt störa er vid era snillrika arbeten och djupa studier, men ni är elt geni och ett sådant fäster sig icke ängsligt vid konvenjensens vanliga former. Fröken de Gournay svarade : — Belt var en sanning, ni nu behagade att yttra som jag skall anteckna i min dagbok! Men hvad lörskaslar mig det nöjet all se er, min högtärade herre, hos mig? i — Jag håller det för min heliga pligt, att på det varmaste tacka er för den äran, ni bevisat mig genom Ölversändandet af er förträffliga bok. — Jag, jag skulle hafva skickat er min bok? Derom har jag mig ingenting bekant. Dock skulle jag icke hafva underlåtit det och vill nu reparera hvad som blifvit sorsummadt. Jamin, ett exemplar afoskuggor af migypsör denne älskvärde kavaljer? — Det behöfs icke, enär jag redan bar erhåNit den och läst den med lika så mycket interesse som beundran för er stora och sällsynta talang. IIäruppå reciterade Iyrande ett antal verser ur det nämnda verket, för alt bevisa förfaltarinnan, att han icke lemnat det oläst. Ä Fröken de Gournay kände sig utomordentligt smickrad och sade: os — Ni är säkerligen, också poet, alldenstund ni skänkt mina verser så mycken uppmärksamhet och tillochmed inpräglat dem i ert minne. Ni är säkerligen en sörträsslig poct och jag brinner af nysikenhet att få veta ert namn, — ilär ser ni några af mina verser, ty visserligen